Sida 331
168. Åreskutan efter N. J. Andersson (III)
tande småbäckar måste öfverhoppas. Hinder på tnsen håll måste besegras. Uppåt till en ganska ansenlig höjd skall det bära. Är det en solig sommardag, kännes hettan, som stundom uppgår till trettiofem grader och därutöfver, ganska tryckande; högre upp gifva granarna ej mer någon skugga, och snart blifva dessa träd allt mindre och liksom aftynande.
Are.
Granarna upphöra slutligen alldeles och efterträdas af de vänligare ljusgröna björkarna uti ett område, där det visserligen vore angenämt att hvila ut, om ej allestädes vattensamlingar i gräset, som prydes af frodiga fjällväxter med sköna blommor, gjorde det svårt att stanna där och kasta sig ned. Här är växtligheten synnerligen yppig och skön. Flera af de växter, som utgöra de lägre dalarnas prydnad, hafva stigit upp hit och blandat sig i vacker sämja med ombuden från högre och kallare områden. Örterna, som vattnas af fjällbäckarna och värmas af en sol, som lyser längre och är mera het och drifvande än i lägre trakter, skjuta här upp till en annanstädes osedd höjd, svälla ut till ovanliga former och stråla af en färgglans, som både är
Källa: Project Runeberg ·
