Tillbaka Read Runeberg

Läsebok för folkskolan: Afdelning 1 och 2

Originalsida 308
Originalsida 308
Originalsida 308
Originalsida 309
308–309

Sida 308

157. Siljan och Siljansdalen af K. Karlsson Siljestrand m. fl. (III)

de låtit förleda sig af uppviglare. I forna tider hafva de, då fosterlandet varit i nöd, samlats omkring Engelbrekt, Sturarne och Gustaf Vasa samt under deras ledning kämpat för dess frihet. Då en dansk fältherre under Gustaf Vasas befrielsekrig en gång frågade några svenska herrar, huru inånga stridsmän Dalarnes landsände förmådde uppsätta, fick han till svar, att dessa bygder kunde uppställa 20,000 man, hvilka i nödfall kunde äta barkbröd. Sant är ock, att dalkarlarne i nödens tid mer än en gång nöjt sig med så torftig föda. Ännu så långt fram i tiden som 1783 nödgades de taga sin tillflykt till det magra barkbrödet.

Skördefolk i Dalarne.

Af det nu lefvande släktet torde näppeligen någon hafva behöft äta dylikt bröd. Äfven under vanliga förhållanden blandades dock länge brödet till och med i förmögnare bondhus med så kallade »maller», d. v. s. rengjorda sädes-agnar eller hackelse, som förmalts till mjöl. Var det nämligen icke missväxt i landet, voro dock spannmålsprisen i Dalarne vanligen höga till följd af de dåliga samfärdsmedlen. Utom säd köpte dalkarlarne i gamla tider hufvudsakligen

Källa: Project Runeberg ·