Sida 383
186. Sveriges natur af E. G. Geijer (IV)
i Jämtland omkring Storsjön, träffa en bland de skönaste och vänligaste trakter i riket. I denna härliga natur härja likväl nattfroster ofta skördarna, hvarigenom den i sig själf bördiga grunden mera lockar än lönar åkerbrukarens arbete. Mer odeladt åt boskapsskötseln ägnadt skulle det, sedan en lifligare samfärdsel med andra delar af riket och utlandet begynt äga rum, kanske kunna bringa större fördel.
Ofvan Ängermanälfven komma ej fruktträd mer fort. Det sandiga, skogiga Västerbotten kan gifva ett exempel i smått på den allmänneligen anmärkta egenhet, att mot öster sig vändande hafskuster äro oblidare. Det gent emot liggande Österbotten är mildare, fruktbarare, och Uleåborg, öfver en grad nordligare än Umeå, har föga kallare luftstreck. Västerbottens hedar och skogshöjder bilda i väster och norr gränsen mot lappmarkerna. På andra sidan om denna gräns efter en sänkning, som i allmänhet utmärkes genom de stora norrländska älfvarnas utvidgning till sjöar, höjer landet sig, tills fjällryggen vidtager.
Källa: Project Runeberg ·
