Sida 345
172. Ångermanälfven (II)
än att mindre, efter älfvens djup afpassade ångbåtar kunna fortsätta upp till Sollefteå. Den kring älfven liggande bygden döljes i ådalens nedre del mångenstädes af skymmande berg, men från Nyland blir dalen mera öppen, så att ängar och åkerfält tydligt träda fram i sin ljusa, saftiga grönska.
Järnvägsbron öfver Ånger man älfven.
Tidt och ofta skimrar en hvit kyrka fram mellan byar och gårdar, som ligga strödda på dalsluttningarna. Närmare Sollefteå blir strömdraget starkare. Med brådskande fart skyndar älfven fram mellan brant stupande stränder, hvilka af skogsbäckarna från de kringliggande bergen sönderskurits i flera små, djupa, trånga tvärdalar, beskuggade af löfträd och buskar. Mellan dessa dalkjusor utskjuta från stranden, i synnerhet på norra sidan, vackra s. k. nipor, sällsamt formade kullar och höjder, hvilka genom sin form och lummiga grönska i hög grad försköna älfstränderna. På somliga ställen, där älfven skurit sönder stranden, ligga niporna ute i älfven såsom höga sandkullar. På deras krön frodas löfträd, blommor och buskar, och äfven vid deras sandgula, brant stupande sidor har en och annan björk eller fur klängt sig fast.
Källa: Project Runeberg ·
