Sida 338
170. Björnen efter S. Nilsson m. fl. (I)
sig i vintersömn, med att, som man säger, rensa tarmarna. Dessa draga sig samman, och magen hopkrymper betydligt.
I medlet af november går björnen i sitt ide, hvilket han förut tillredt, och hvari han, om han icke oroas, tillbringar vintermånaderna under en oafbruten hvila. Idet består af en bädd af granris, mossa och ljung. Denna tillagar han i en bergklyfta, under en utstående berghäll, under rötterna af ett kullblåst träd, i en utgräfd myrstack, i en jordhåla eller dylikt. Innan han går in i idet, ligger han några dagar utanför på ett öppet ställe för att undersöka, om platsen är säker och oupptäckt. De gamla björnhannarna ligga ofta hela vintern under bar himmel, stundom alldeles öfversnöade.
Ehuru björnen ej äter om vintern, bibehåller han likväl sitt goda hösthull. Dessutom påstå jägare, att björnhonan, som under vinterhvilan framföder sina ungar i idet, underhåller dem så väl, att de äro tämligen feta och stora, då de lämna idet tillika med modern. Dock förtär hon själf ej det minsta under tiden.
Källa: Project Runeberg ·
