Sida 39
34. Den lille trumslagaren efter C. J. Bergman
innerligare. Gossen mådde väl och önskade att länge få vara kvar hos den hulda fostermodern.
2.
En dag kom Janne hem med bedröfvad uppsyn. Det hade kommit befallning, att hans regemente skulle återvända till fastlandet. Sedan han omtalat detta för mor Gertrud, satte han sig i en vrå och grät. Äfven Gertrud blef bedröfvad, ty hon hade fäst sig vid den fattige gossen. Emellertid sökte hon att dölja sin ledsnad för att icke öka gossens bekymmer. »Gråt icke, Janne!» sade hon. »Du tjänar kungen, och det passar icke en kronans karl att sitta så där och lipa. Vi skola träffas igen, om Gud så vill.»
Snart kom uppbrottsdagen. Mor Gertrud hade tvättat Jannes skjortor, stoppat hans strumpor och gjort hans lilla packning i ordning. »Vänta litet, innan du snör till ränseln!» sade mor Gertrud, i det hon öppnade en låda och tog därur en vacker psalmbok, som hon räckte honom. »Tag
Källa: Project Runeberg ·
