Sida 67
55. *Musti efter Z. Topelius
Men nu var Musti gammal ren och hade ej så flinka ben; nu slickade han flat sin nos, när steken flög sin kos.
Nu var det knappt med Mustis mat. Stor sak! Han var en god kamrat; han följde barnen öfver allt och morrade och svalt.
De ryckte i hans päls ibland, då smekte Musti deras hand; och ingen fick med ondt i sinn’ i stugan komma in.
Och, hade Musti nånsin sport, att någon barnen illa gjort, då flög han strax sin man burdus i kragen utan krus.
Källa: Project Runeberg ·
