Sida 328
166. Från lifvet i fäbodarna (II)
annan splitter ny kråmar sig bland de öfriga och skryter med sin röda färg öfver ägarens rikedom. Utanför stugorna är det vanligen städadt och fint. Fönstren prydas af rena gardiner.
Kommer man midt på dagen till en fäbodvall, ser man ingen människa där. Alla dörrar äro stängda. Man skulle tro, att alla stugorna vore obebodda, om ej åtskilliga tecken vittnade om motsatsen. Blickar man sig omkring, ser man nämligen här hvitskurade träkärl, här kläder, som äro ut-hängda till torkning, där åter en katt, som ligger och solar sig, samt kalfvar, som leka inom en inhägnad.
■
■ ■
Fäbod i Dalarne.
Fram mot aftonen hör man på afstånd än från ett håll, än från ett annat ljudet af lurar och koskällor. Småningom blifva ljuden starkare. Ändtligen hör man ock vallflickors sång och lockande jämte råmandet af kor och skall af hundar. Nu kommer en vallflicka i spetsen för sin hjord, nu en annan, nu åter en. Snart är hela vallen, hvarpå fäbodarna äro byggda, uppfylld af vallflickor, kor, getter och hundar. Sedan korna drifvits in i ladugården, börja mjölk-ningen och skötseln af mjölken.
Källa: Project Runeberg ·
