Sida 255
135. Trollhättan efter H. Bjursten. (1. I; 2. III)
Du lämnat Vänern, vid hvars sydligaste hörn du far förbi Vänersborg, en nätt, prydlig och välbyggd småstad; du ilar in på den stora älfven, och innan kort stiger du i land vid den öfversta af Trollhättans slussar i en trakt, full af dels nakna, dels med allvarsam barrskog klädda bergshöjder.
Toppnfallet vid Trollhättan.
En barnskara omgifver dig, så snart du satt foten i land. Pojkar, som hafva mässingsmärken i mössorna till tecken, att de vilja för några öre visa vägen förbi fallen, omringa dig och ropa: »Vill herrn se fallen? Jag känner vägen öfver allt; jag' kan tala om allt.» Du följer en af de små vägvisarne. Snart har du gått den korta vägen mellan kanalen, där ångfartyget ligger i slussarna, och älfven, som rullar mellan klipporna. Du stannar på en terrasslik höjd och skådar omkring dig.
Under dig dåna de väldiga Gullöfallen, ett på hvardera sidan af den lilla, skogbeväxta Gullön. Längre ned rusar älfven utför en ännu större höjd och bildar Toppöfallet, ur
Källa: Project Runeberg ·
