Sida 209
119. Näktergalen af A. E. Holmgren (III)
Han sjunger nämligen icke så klangfullt som denna men öfverträffar honom i styrka och uthållighet.
Genast vid sin återkomst till norden låter han höra sig, dock vanligen endast under natten, aldrig eller åtminstone högst sällan under varma och klara dagar. Är väderleken regnig eller duskig, sjunger han däremot nära nog hela dygnet om. Han sitter därvid icke i toppen af buskarna och träden, ej heller gärna på nakna grenarna utan vanligen blott några fot ifrån marken, skyddad af blad och kvistar.
Äfven under tämligen stark blåst och regnväder får man ofta höra honom sjunga, och han låter hvarken genom buller eller stoj tysta sig, utan sådant eggar honom snarare att med mera ifver fortsätta sången. Häri liknar han således våra vanliga burfåglar, såsom kanariefågeln, grönsiskan och andra, hvilka vid starkt buller och stoj söka, om möjligt är, göra sin stämma gällande. Då flera näktergalar sjunga i samma trakt, försöka de också alltid, såsom nämndt
Källa: Project Runeberg ·
