Sida 201
116. Stora Karlsö af C. J. Bergman (III)
hafsisen så beskaffad, att den hvarken bär eller brister, och hjälp från Storlandet är då på flera veckor omöjlig.
Huru kär emellertid denna vistelseort är för de i frihet födda och uppfödda djuren, bevisas af svårigheten att kunna samla fåren i de små inhägnaderna eller så kallade stiorna, när de skola klippas, eller när slaktdjuren skola utväljas. De måste jagas såsom villebråd. Sedan slaktfåren fångats, bindas de, läggas i båtarna och föras öfver till Storlandet.
Strandbild från Stora Karlsö.
En vinter för flera år tillbaka hände det, att, sedan kölden blifvit mäkta stark och lagt en säker isbrygga mellan öarna och landet, ett par räfvar spatserade ut till den ena af dessa öar och där anställde ett stort nederlag bland de fyrbenta, bräkande invånarna. När detta blef kunnigt för fårens ägare, anställde de skallgång och jakt efter fienden men utan framgång. Då ansågo de, att ingen annan räddning fanns än att skaffa bort fåren från ön. Men huru skulle detta tillgå? Efter flera fruktlösa försök hittade man på rådet att från stränder, fält, branter och klyftor drifva
Källa: Project Runeberg ·
