Läsebok för folkskolan: Afdelning 1 och 2

som en mörk klunga. Den har nyss flugit ut från en äldre bikupa. Bina klänga sig fast vid hvarandra på det sätt, att hvarje bi med sina två framben hakar sig fast vid bakbenen på ett ofvanför sittande. Om bina nu lämnades åt sig själfva, skulle de snart nog söka ut åt sig någon boningsplats i ett ihåligt träd eller under något hustak eller dylikt. För att få behålla dem måste man, som man säger, stocka dem. Detta går så till, att man håller en tom bikupa under svärmen och med en slef eller vinge varligt för bina ned i kupan. Sedan bina fallit ned i kupan, täckes denna med bottnen och hvälfves om samt sättes på sin plats. Det är af vikt, att visen kommit med, ty, om den icke vore inne i kupan, skulle alla bina störta ut för att söka den och, om de icke funne den, återvända till den gamla boningen. Har man däremot fått visen med i kupan, stanna bina kvar och börja genast att göra sig i ordning för sin bosättning och sina arbeten i det nya hemmet.

När arbetsbina begifva sig ut på sin flyttningsfärd, taga de med sig honung för att icke hungra och för att kunna bereda det oumbärliga vaxet under den första tiden. Honungen hafva de uppsamlad i en utvidgning på matstrupen, en honungssäck, och vaxet afsöndras i form af små skifvor mellan kroppsringarna. Strax efter inflyttningen hänga sig bina i taket i en klunga. De taga vaxskifvorna från hvarandra och blanda dem med sin spott, hvarefter de klibba fast dem på deras plats. De bilda först en lodrätt nedhängande skifva med sexsidiga bucklor, som skola passa till de blifvande små rören, de s. k. cellerna, hvilka byggas nästan vågrätt ut på båda sidor om bottenskifvan. På grund af sin sexsidiga form passa dessa celler fullkomligt intill hvarandra, utan att något mellanrum uppkommer. Efter några timmar hänger i kupan en af dylika celler bestående så kallad kaka af omkring en kvadratdecimeters yta; efter ett dygn är denna ännu större, och ett par andra kakor hänga bredvid. Under tiden hafva andra bin undersökt kupans väggar för att se efter, om där finnas några springor eller öppningar. Om sådana finnas, begifva de sig ut till hästkastanjer, popplar, stockrosor eller andra växter, som hafva klibbiga