Sida 335
169. Tännforsen efter N. J. Andersson m. fl. (III)
kar ut öfver vattenytan, ser man, där sjön slutar, skummet af forsen såsom ett moln stå stilla öfver vattnet. Midt emot sig har man Areskutan, som står där i sin nakna höghet med ett omhölje af hvita snöfläckar och gröna fjällängar. Man stiger i land, vandrar ett litet stycke genom skogen, stiger därpå utför en brant backe, som af forsens yrande skum ständigt är slipprig, och är vid målet. När man här ställt sig ytterst på de svarta klipporna under fallet, framträder Tänn-forsen i en sådan storhet, en så obeskriflig skönhet, att åskådaren står gripen på en gång af förtjusning och häpnad.
Lugn och stilla ligger Tännsjön där ofvan. En mängd större och smärre fjällbäckar utgjuta sitt vatten i densamma. Innan denna sjö afbördar sig den mottagna vattenmängden, sammantränges den och bildar liksom en stilla älf, hvars jämna yta ser helt fridfull och harmlös ut och icke låter åskådaren ana det stormande brus, hvartill den snart gifver upphof. Men med ens kastar den sig med en bredd af omkring trettio meter utför en lodrät klippa ned i ett djup af tjugofem meter. När vattenmassan väller ned öfver branten alldeles som vid ett dammbord, delas den af ett stort klippstycke, som i orten kallas Björnstenen, i två hälfter, hvilka dock snart åter förenas för att med gemensam styrka fortsätta sin väg utför. Inom kort möter vattenmassan nya hinder. På vänstra sidan af fallet framskjuter nämligen en klipphäll. Det vatten, som störtar mot dess uppskjutande branter, förvandlas i snöhvitt skum, hvilket delvis faller ned i djupet såsom glittrande daggdroppar, delvis stiger uppåt såsom lätta dimmor, i hvilka solstrålarna bilda skimrande regnbågar. Den största delen af vattenmassan störtar sig utan hinder ned i djupet och åstadkommer där väldiga hvirflar. I flera afsatser efter hvarandra forsar den sedan nedåt öfver otaliga hinder, tills den lägger sig till ro i den lugna Noren, bakom hvilken Areskutan höjer sin majestätiska hjässa.
En öfre och en nedre sjö af sofvande kristall; emellan dem af piskad snö med ens ett skräckfullt fall.
Källa: Project Runeberg ·
