Läsebok för folkskolan: Afdelning 1 och 2

af deras farligaste och svåraste arbeten. Stnndom inträffar det ock, att stockarna vid forsarna gå in i så kallade edor, det vill säga strömhvirflar, uti hvilka timret snurrar omkring timme efter timme, dag efter dag, till dess strömmen blir mindre stark, så att manskapet vågar sig ut i båtar för att med båtshakar draga stockarna ut ur hvirfveln. När timret på sin färd kommer till sjöar, spakvatten, samlas det uti flottar (grimmor). Därvid går så till, att man omsluter en mängd timmerstockar med bomarmar eller rader af stockar, som äro hopfästa medelst järnlänkar. Flottarna bogseras sedan på de större sjöarna af ångbåtar och på de mindre medelst vindspel till sjöns utflöde, då timret åter släppes löst för att följa med strömmen i dess lopp.

Så föras årligen tusentals stockar ned i Angermanälfven och drifva utför denna mer eller mindre skamfilade, ja, stundom afbrutna i de strida forsarna. Yid Sollefteå komma de in i lugnare vatten. Men äfven på detta blifva de knuffade och stötta. Här mötas de nämligen af ångbåtar, i hvilkas framstam två män äro ställda för att med båtshakar söka hindra de djärfva stockarna från att stöta mot fartyget. Dessa synas dock tämligen oberörda af det ovänliga mottagandet och styra sin kurs ned mot den så kallade Sandslå-bommen. Där blifva de alla fasttagna. I denna bom försiggår ett storartadt arbete. Den är indelad i lika många af delningar, som det finnes sågverk vid älfven. När stockarna komma flytande, samlas de och införas med ledning af det märke, hvarmed de äro stämplade, i det sågverks afdelning, till hvilket de höra. Till denna sortering af stockarna användas fyra till fem hundra arbetare.’ Ett bolag, som kallas flottningsbolaget, har åtagit sig detta arbete. Under sommaren 1889 sorterades vid Sandslåbommen omkring 3,500,000 stycken timmer. När stockarna äro sorterade, bildas af dem flottar, hvilka af de olika sågverkens ångbåtar föras hvar och en till sitt sågverk. Där införas de uti verkets egna bommar. Från dessa stickas stockarna in i kanalen, som går till uppfordringsverket, hvarifrån de föras in i sågen för att förädlade utgå därifrån och sedan till största delen sändas till främmande land.