Läsebok för folkskolan: Afdelning 1 och 2

på sin höga skorsten samt på det dofva, med ett hvinande ljud blandade buller, som höres därifrån. Stockarna, som skola sågas, befinna sig vanligen i en timmerlänsa utanför sågens ena gafvel. Därifrån komma de, fasthållna af starka kättingar, som dragas af en maskin, sakta glidande uppför den sluttande bryggan mellan sågen och länsan. Sedan de kommit upp, läggas de vid sidan af hvarandra, till dess deras tur att sågas är inne. Då kommer sågaren och för fram dem, en och en i sänder, till sågramen, i hvilken flera sågblad äro fästa på olika afstånd från hvarandra, på det att stocken med ens skall kunna skäras sönder till plankor och bräder af olika tjocklek. Det frasar till, då sågbladen skära sig in i stockens ände, och med ett ratschande ljud löpa dessa sedan upp och ned genom stocken och skära sig därigenom allt djupare in i honom. Inom några minuter ligger han uppfläkt i plankor och bräder, hvilka hastigt kastas åt sidan för att vid ett framför ramen befintligt sågbord få sina ojämna kanter afskurna. Detta verkställes medelst en cirkelrund stålskifva med skarpa tänder, en s. k. kanttrissa, hvilken i oerhördt stark fart snurrar omkring på en axel. Så snart brädet förts fram till denna, hugger den sig fast i detsamma och skiljer under ett skarpt hvinande ljud den ojämna, barkiga kanten från brädet. De kantade bräderna läggas därefter på spårvagnar och forslas ut i brädgården, men kantribborna föras bort till kolmilorna.

Nära intill sågen ligger brädgården. Den är ofta indelad liksom en stad i regelbundna fyrkanter eller kvarter, mellan hvilka gångbanor af bräder äro utlagda. Kvarteren upptagas af plank- eller brädstaplar, höga som hus och skyddade mot väta genom ett mot ena sidan sluttande tak af bräder. Så snart en ny vagn med virke anländt från sågen, tages den om händer af stabbläggare, arbetare, som hafva att bära virket upp på staplarna eller stabbarna, såsom de vanligen kallas. En planka lyftes upp; stabb-läggaren tager den raskt på sin ena axel, hvilken för att icke skafvas är försedd med en dyna, sätter därpå handen i sidan och börjar sin mödosamma vandring. Han går icke, han springer med den tunga, våta plankan uppför land-