Sida 108

SOM AL.

DEN NYASTE KRIGSSKÅDEPLATSEN.

EN TRUPP KRIGARE AF SOMALISTAMMEN, som i Afrika under »den galne Mullahns» anförande kämpar

mot engelsmännen.

En betydande engelsk krigsexpedition, som sökt intränga i det inre Somalilandet för att bekämpa Somalanföraren »den galne Mullahn» och befästa det britiska väldet, har af de infödde blifvit tillbakaslagen med stora förluster. Den engelska expeditionsledaren, öfverste Swayne, har endast med yttersta fara för sin stora expedition lyckats slå sig igenom tillbaka till en säker plats, till Berbera. Den engelska regeringen ämnar nu med eftertryck gå fram i Somalilandet och sammandrager härför trupper från Indien för ett större fälttåg mot mullah-soldaterna,

hvilkas antal uppges till mellan 30—40,000. *

Somalilandet, Afrikas osthörn, var en gång egypternas sagoomväfda morgonland, Guds land, inyrr-hans och den heliga rökelsens land, tills egypterna med makt inträngde, eröfrade det och öppnade det för den dåvarande kulturen i Nillandet. Så stod det under århundraden i förbindelse med nilkulturen; därefter försvann det åter bakom historiens skymning när denna kultur sjönk ned i intets natt, och ökensanden gömde dess rester för årtusenden fram i tiden. Först den nya tiden har åter lyft slöjan, som omgaf somalfolkets land.

På andra sidan om den vilda gördel, som kransar dess kust, stiga bergen i regelbundna afsatser, genomdragna af fruktansvärda klyftor. Härliga betesmarker sträcka sig upp genom bergen, och i floddalarne utbreda sig skogar, skönt doftande, ty här växer ännu boswellian, hvars dyra harts lämnar den heliga rökelsen, och här trifves balsamodendron, som lämnar oss den berömda myrrhan.

Det har kostat forskarne mycken möda och många människooffer innan detta land låg öppet framför dem. De måste tillkämpa sig vägen i strider med de vilda, starka infödingarna. Ett af de första offren blef tysken Klas von Decken, som 1865 med en expedition mördades i Berbera af Somalierna. Andra följde, men de hvitas energi var den starkare, och nu är världen mycket noggrant underrättad om det starka herdefolkets land, lefnadssätt, seder och bruk.

Midt emot den engelska besittningen Aden på andra sidan Adenviken ligger Berbera, engelska företagets stödjepunkt. Det är en urgammal boplats, men främlingen blir bedragen om han tror sig skåda en vacker förpost till orienten. Endast ett fåtal stenbyggnader finnas, belägna nere vid stranden. I öfrigt består hela staden af Somalihyddor, förrådande den kulturgrad, på hvilken hela detta herdefolk befinner sig. Enklare bostäder torde man icke bygga sig någonstädes i världen. Ett par i jorden nedstuckna stänger eller trädkvistar och däröfver hudar, fällar, gamla klädestrasor o. d. och bostaden är färdig : en äkta nomadbostad. Till och med somaliernas handelsbutiker äro så primitiva; på sin höjd skyddar ett linnetak öfver »dörröppningen» om dagen för solen och tillsluter om natten »butiken». Infödingstaden liknar en tältmarknad och växlar i storlek efter årstiderna, beroende på huru karavanerna från och till det inre komma och fara. På denna marknad gå ännu Maria Theresiadalrar såsom betalningsmedel ; med dem köpas landets produkter: rökelse, mvrrha, strutsfjädrar, guld, gummi, hudar och djur.

Somalin är tilltalande till sitt yttre; högväxt, slank, med yppigt, välkammadt hår, iklädd bomulls-skjorta samt en vid mantel, som somalierna förstå behandla med äkta grace, afsticker han fördelaktigt från negern. Kvinnorna äro äfven tilltalande så länge de äro unga, men de förlora mycket tidigt sin ungdom och blifva frånstötande fula.

Den äkta somalin lär man känna först inne i landet, där han betar med sina hjordar och lefver i sina primitiva tält. Därinne, på högsteppen, är somalin samtidigt herde och krigare. Han lägger där aldrig sina vapen ifrån sig. Hans beväpning består af två spjut, ett att sticka med och ett kastspjut, samt. en dolk och en liten rund sköld. Han brukar sina vapen ofta, ty han är icke endast boskapsskötare utan äfven röfvare till professionen, öfverallt där någon lämplig terräng finnes, lurande på karavanerna. Dessa resa därför i Somalilandet som

Skannad sida 108