Sida 212
JOHAN HENRIK GOTTHARD FREDHOLM.
»Civilingeniör, riksdagsman», står det efter hr Fredhoims namn i den nya upplagan af Hofbergs Biografiska lexikon. Dessa båda benämningar säga kanske icke så mycket, men bakom dem ligger i alla fall ett helt lif i det stora allmännas tjänst, ett lif af sträfsamma studier in- ocii utrikes, af sakliga utredningar utan tal eller, rättare sagdt, med en ofantlig mångfald af tal, siffertal, ty ingeniör Fredholm är en statistikens och sifferuppgittenias man. Men han är — i olikhet med en hel del personer, hvilka, i besittning, äfven de, af omfattande kunskaper, sysselsätta sig med samhällsnyttiga utredningar af olika slag och finna ett nöje häri — en praktisk man, som framför allt vill, att »det skall bli något af» och icke är belåten med enbart teoriserande..
Det är icke heller blott vid studiebordet, som hr Fredholm inhämtat sitt vetande, hvilket i vissa afseenden är förvånande stort och vittnar lika mycket om skarpsinne som ett utmärkt minne. Född i Stockholm den 8 juli 1838 — föräldrarne voro stads-fiskalen Johan Gotthard Fredholm och Johanna Charlotta Holm — genomgick F. efter i Uppsala 1857 aflagd studentexamen 1857—60 Tekniska högskolan och 1862—63 Byggnadsskolan vid De fria konsternas akademi, aflade 1864 landtmäteriexa-men och genomgick 1865—67 Ultuna landtbruksinstitut. Redan detta talar ju om en mångsidig begåfning •och stor arbetslust I F. tjänstgjorde sedan 1868—7ü som Landtbruksakademiens stipendiat, var 1871—72 byggmästare och järnvägsingeniör och idkade därefter i tre år industriell verksamhet i Stockholm. Som Letterstedtsk stipendiat företog F. 1877—79 en vidsträckt utländsk resa för studium af landtbruksmaskiner, var 1880—82 sekreterare i tullkommittén och 1882—84 i kommittén för landtbruksläroverkens omorganisation.
Sistnämnda år insattes F., hvilken redan länge gjort sig bemärkt för sitt intresse för allmänna angelägenheter och sina omfattande kunskaper, af det liberala partiet i hufvudstaden i riksdagens Andra kammare, där han allt fortfarande har plats. F. har här, om han också i mycket varit af andra åsikter än det rådande partiet, spelat en betydande roll, tack vare sina grundliga insikter å så väl närings- och tullagsstiftningens som skatteväsendets och de sociala frågornas fält. Vid majriksdagen 1887 invaldes F. i bevillningsutskottet, där han sedan ständigt haft plats, från 1900 som dess v. ordf. Ifrig frihandlare — F. är för öfrigt moderat-liberal och tillhör nu mera liberala samlingspartiet — gick han vanligtvis på 1880-talet i spetsen för utskottets frihandelsvänliga del. Han har bl. a. väckt motion om åvägabringande af en förbättrad näringsstatistik, om förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsen, hvilken motion också efter en kommittéutredning ledde till resultat, om åtgärder för hvitbetssockertillverknings-afgiftens afskaffande och sockertullens sänkning, en synnerligen uppseendeväckande motion i en fortfarande på dagordningen stående fråga, om statens pensionsväsen, m. m.
Det är i med siffror och beräkningar späckade framställningar, som F. har sin styrka. Han är ingen vältalare, som med känsloskäl söker taga sina åhörare, men han är under alla omständigheter en utmärkt god talare, hvilken logiskt sammanbinder sin tunga bevisföring. När ingeniör F. rycker i elden, blir det tyst i kammaren, och alla lyssna samvetsgrant till hans ord, som alltid präglas af den största sakkunskap och omutlig sanningskärlek.
F. har vidare 1887 och 1891 varit statsrevisor, 1896—1902 stadsfullmäktig samt ledamot af kommunalskattekommittén 1897—1900 och af pensionskommittén från 1899.
År 1889 företog den insiktsfulle och outtröttligt verksamme mannen med understöd af Lorénska stif-
telsen en utrikes resa för studium af arbetarskydds-lagstiftning och fabriksinspektion; resultatet häraf blef skriften »Arbetarlagstiftningen och fabriksinspektionen i utlandet». F. har för öfrigt utgifvit flera andra skrifter och publicerat ett stort antal uppsatser i tidningar och tidskrifter.
En gedigen man — se där hvad man med allt skäl kan säga om Fredholm! En man, som går helt upp i sitt arbete. En liten anekdot är i detta fall belysande för honom. Det var på slottet, dit F. inbjudits på middag. — Och efter middagen — omtalade F. en gång, när det var tal om denna middag bland hans vänner — pratade jag med hofdamerna, och vi hade mycket trefligt. Men jag hade också valt ett lämpligt samtalsämne.
— Nå, hvad talade du om? — frågade man den gamle ungkarlen.
— Om blommor.
— Om blommor? Du, om blommor?
— Ja, om tullen på blommor, förstås...
Låtom oss till sist uttrycka en förhoppning om,
att hr Fredholms hälsa, som för en tid sedan icke var riktigt god, måtte stadga sig, så att han med samma lif och lust som förut kan deltaga i riksdagsarbetet och äfven visa sig i vännernas lag.
SENASTE PORTRÄTTET AF
KONUNG EDVARD.
Efter Fotografi. KlichS: Bengt SUfvmpam.
KOXUNUEN I SKOTTSK HÖGLANDSDRÄKT.
