Sida 280
HVAR 8 DAG
I ungdomens sangviniska och förtröstansfulla till-lit hade deras första, naiva kärlek spirat upp, hämtat sin näring ur hägrande lyckodrömmar, utan tanke på, att dess svaga brådd så lätt kunde förfrysa i verklighetens, de kalla beräkningarnes och de omutliga) ståndsfördomarnes isande kyla.
I sagoskimmer hade deras framtid tett sig. Hennes far hade från simpel väpnare vunnit riddiar-sporrar, adelskap, makt och ära. Hvarför skulle då lyckan vara honom mindre bevågen, han, hvars fär-deväg i lifvet upplystes af bildningens och kunskapernas klart vägledande fackla.
En varsam försiktighet hade länge värnat hemligheten af deras kärlek. I skogen, där vägania' emellan hans och hennes hem korsade hvarann, hade de ofta träffat samman.
I högtidliga försäkringar inför den högste hade de där hvarje gång befäst sin tro och lofven, föga anande att nödvändighetens tvingande maktbud så plötsligt och oförberedt skulle korsa deras framtids lyckostig.
Det förefaller dem nu, då de åter stämt möte vid det gamla, vanliga stället, som de stode vid de korsvägar, hvilka oafvisligt och ödesdjupt bestämma emellan lif och död.
De varsla ej ryttaren, hennes far, som med draget svärd ilar fram på sin springare i våldsam ridt. Sporrame och förtalet egga det jagande loppet. Deras hemlighet är röjd.
Nu är han framme. Ett hvinande svärdshugg och den unge mannes öde beseglas af evigheten. Ett nytt och döden kräfver ännu ett offer: eget blod 1
Men där, hvarest det hemska dramat fick sitt sista slutspel, restes Borrby gård, och hennes är vålnaden, som på Gammalgård ej finner ro och. frid af sorg och lidanden öfver faderns skräckfulla brott!
— — — Här stannade psykografen och det var hart när att damernas hjärtan äfven gjort detsamma af uppskakande spänning. Endast de skeptiska, det vill säga herrarne, flinade dem midt upp i ansiktet. Af damerna fingo de i synnerligen oförtäckta ordalag veta hvars andas barn de voro, då de kunde prisge ett så allvarligt ämne åt det pro-fanerande löjet. De å sin sida förklarade, att de ej kunde förstå hvad hjältinnans uppenbarelse på Gammalgård hade att beställa med Borrby gårdr »och Borrby, det var ett namn, som ingen människa hade hört talas om», menade de.
I sin exaltation liade damerna hvarken reflekterat på detta eller några namn. Psykografen. tillspordes på nytt. Men nu var den omöjliga ville ej lämna vidare besked. Det gjorde dock sockenkyrkans arkiv, dit damernas forskningsifver sträckte sig. Och det befanns att vid den tid, då de» relaterade händelsen passerade, hade Gammalgård hetat Borrby.
INTERIÖR FRÅN KRUPPS VALSVERK.
REPRODUKTION EF1ER ORIGINALTECKNING. MED VEDERBÖRLIGT TILLSTÅND FÖR HVAR 8 DAG.
Klichi: Kern. A.-B. Bengt SUfvenparre, Sthlm—Obs
I )en förträffliga teckningen återger en ovanlig och särdeles intressant bild från Krupps valsverk i Essén, vid ett tillfälle då era kolossal pansarplät utvalsas. Endast i den egendomliga, riddarlika kostymen, med skölj för ansiktet, stora järnhandskar och en beklädnad af asbest, kunna arbetarne uthärda den iruktansvärda hetta plåten sprider.
