Sida 136
i;i All S DAG. Kliché: Bengt Silfverr] irre.
HARALD WIESELGREN.
EN 40-ÅRSDAG.
I ördagen den 22 nov. var det jämnt fyrtio år sedan sällska-pet Idun i Stockholm stiftades. Man vet, att detta sedermera så berömda sällskap tillkom för att till personligt umgänge sammanföra »i Stockholm bosatte män, hvilka åt vetenskap, vitterhet och konst på skilda banor ägna verksamhet och intresse». Man vet också, att sällskapet Idun under de fyrtio gångna åren varit obrottsfigt trogen sitt program. Endast väl förtjänta personer ha fått tillträde till Idun, och de föredrag samt konstutställningar, hvilka äga. rum vid sju af sällskapets 10 årliga möten, ha i allmänhet varit af mycket framstående beskaffenhet. Hvad som alltid varit non pius ultra är stämningen,, otvungen som ingenstädes eljes; fri i den rätta bemärkelsen och glad.
Men i afseende å Idun finnes det ytterligare något, som litet hvar har reda på. Och det är, att Idun —som icke består sig någon ordförande — har den bäste sekreterare på jorden,, den mest kunskapsrike, spirituelle och outtröttlige. Hans namn är Harald Wieselgren — namnet på en person, som mer än de fleste verkat för bildningens spridande i Sverige.
I detta bildningsarbete har sällskapet Idun, som tillkom på initiativ af Wieselgren, Key och Nordenskiöld, utgjort en viktig länk. För fyrtio år sedan funnos ännu icke de sammanslutningar inom de olika facken, som sedermera kommit till stånd; då gingo männen på andens fä't hvar och en för sig och sammanträffade högst sällan. Sällskapet Idun fyllde ett verkligt behof och har för sin tid varit epokgörande.
Men om Idun äfven numera icke har d>n centrala betydelse som förut, så är dess sekre*eiare, dess allt i allom, Harald Wiese'gren fortfarande den samme som förr, lika eldig, lika intiesserad af allt, lika skarp i uppfattningen, lika humorist'skr Han må själf tala om, att han känner de sextiosju årens tyngd:. det är ingen som märker det — det är ingen, som tror honom. Och när man nu genom HVAR 8 DAG ser ^ans biid öfverallt i Sverige, kommer man förvisso att föitroligt säga, ty Harald Wieselgren är ju känd allestädes: »Nej, god dag, Harald, god dag, Wieselgren! Nog syns det på dig, att du är ung till själen, och det kommer du alltid att förb i!» Och man skall hjärtligt nicka mot den man, som oförskräckt i tal och skrift städse kämpat mot mänsklig dumhet och flärd, och som för resten är en sä utmärkt och mångsidig vetenskapsman.
HVAR 8 DAG har också, tack vare hr Wieselgren, blifvit i tillfälle att återgifva en fotografi af det illustra sällskapet,, tagen af professor Curman vid ett sammanträde å LidingöbrO' värdshus. Idun låter eljes aldrig fotografera sig, så att den här återgifna fotografien, som dock upptager endast ett fåtal at sällskapets medlemmar, är en verklig kuiiositet.
Kliché: Kem. A.-B, Bengt Silfversparre, Sthlm—Obf-
EN GRUPP AF DELTAGARE I EN SÄLLSKAPET IDUNS UTFLYKT lill Lidingöbro värdshus, efter amatörfotografi af professor Curman Bland deltagarne namnteckna vi Prof. Phragmén (1). Prof. Wille (2). Prewieraktör O. Hamrin (3). Prof. Jak. Eriksson (4). Artisten Rob. Haglund (5), Öfverintendenten Gellerstedt
