Sida 79
HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. XXVIII.
MADAME SARAH BERNHARDTS KROKODILJAKT. Af Fredrik Moore. Öfvers, för HVAR 8 DAG.
»Den gudomliga Sarah» visar under sina turnéer alltid intresse tör ovanliga och sällsamma människor, platser och förhållanden. Då hon under sistlidne år fullgjorde en veckas engagement i New Orleans, tillbrakte hon eftermiddagarne under vandringar omkring i den gamla delen af denna stad, där kreolbefolkningen är boende. Under en af dessa utflykter kom hon händelsevis att gå in i en krokodilförsäljares etablissement, beläget vid en smutsig förbindelseled, som är bekant under namn af »Befrak-taregatan». Etablissementet har till specialitet att förse turister från kallare klimat med lefvande souvenirer från distriktet i form af små svarta krokodiler, som nyss kommit fram ur skalet.
Det slags individer, som bo därute vid de dystra träsken och fånga krokodiler och deras ungar för
lyfet, en lång, mager, lerbestänkt solbränd cajanr hvilkens hela dräkt bestod af en blå tröja, ett par benkläder, uppvikna ända till knäet, och en schäferhatt. På ryggen bar han en säck, innehållande ett halft hundratal små svarta tingestar, omkring 12 tum långa. Han hade i sin pirog (kanot) genom kanalerna paddlat in till staden med sin veckofångst af baby-»kodiler», som mot ett pris af fem cents stycket skulle levereras till en krokodilhandlare, hvilken i sin ordning skulle utminutera dem för tjugufem cents stycket.
Mannens franska uttal tilldrog sig madame Bernhardts uppmärksamhet och hon var snart inbegripen i samtal med honom, därvid utfrågande honom om hans besynnerliga yrke och lefnadssätt. De äro mycket fosterlandsälskande, dessa ättlingar af de forna
Efter fotografi. Kliché ; Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
ELEKTRICITETENS SEGER ÖFVER ÅNGAN: Vi äro i tillfälle att efter fotografi från Newyork visa"en ofantlig samling af, efter införande af elektrisk drifkraft, utdömda lokomotiv, representerande den enorma
summan af nära 8 millioner kronor.
försäljning, de förra till menagerier, de senare såsom souvenirer, tillhöra ett underligt släkte, som gemenligen benämnes »Cajaner» (en förkortning af »Aca-dianer», af hvilka territoriet Louisiana var talrikt befolkadt under den tid detsamma utgjorde en fransk besittning). Dessa människor hänga ännu fast vid sitt hemlands tungomål, och om de någon gång bruka det engelska språket, rådbråka de detta ännu värre än sin franska. Likasom bruket är hos negrerna i Förenta staterna, bära de namn efter store män. På deras förvrängda dialekt blifva dock de ursprungliga namnen nästan oigenkänliga. »Dellyfet» t. ex. betyder sålunda De Lafayette och »Napion» Napoleon.
Medan nu m:me Bernhardt vid sitt besök, intresserad, stirrade ned i en kittel, fylld med små krokodiler, som vrickade och vredo sig, inträdde Del-
— 79
franska nybyggarne, och då mannen upptäckte m:ine Bernhardts nationalitet, blef Dellyfet — eljest oåtkomlig som ostronet i sitt skal — plötsligt meddelsam. Madame Bernhardt visade också stort intresse för honom och de metoder han använde vid infångandet af krokodiler.
»Hvarför fångar ni inte hellre de stora djuren?»-frågade madame Bernhardt. »Detta vore säkerligen vida mer intressant och spännande än att på fredliga platser i den torra sanden leta efter bon och därpå afvakta kläckningen af äggen. Det är ju ingen sport att fånga små djur, som knappast kunna gå.»
»Nej, men ungarne äro alltid lättare att sälja», genmälte Dellyfet förnuftigt och förklarade därpå, att det ej var förenadt med någon vare sig fara eller ansträngning att fånga sådana, ej heller var
(Forts. sid. 6i
