Sida 74

HVAR 8 DAG

DEN STÖRSTE AF ALLA MÆCENATER OCH HANS TUSCULUM.

Efter fotografi. Kliché : Bengt Silfversparre.

ANDRE W*CARNEGIE, den amerikanske millionären-mæcenaten.

Efter ett nytt porträtt.

Vi äro i dag i tillfälle att meddela två fotografier af samtidens och alla tiders störste donator, Andrew Carnegie, och det ålderdomshem, han inredt åt sig i högländerna i det älskade skotska fosterland, som han fick lämna vid tio års ålder, men som han aldrig kunde glömma. Att ens tillnärmelsevis försöka uppdraga de yttre konturerna af Andrew Carnegies skiftesrika lif skulle, liksom uppräknandet af alla hans donationer och stiftelser, taga större utrymme än vi förfoga öfver. För öfrigt är det ena som det andra alltför väl kändt för att behöfva upprepas. Carnegie, hvilken började sitt arbete som pojke i ett väfveri, med en veckolön af fem shillings, och hvars inkomster nu uppgå till 100,000 kronor om dygnet, har framför allt haft för ögonen de fattigare klassernas upplysande och förädling. Och ett af de verksammaste medlen för vinnandet af detta mål har han sett i grundandet af folkbibliotek. En rikedom, som närmar sig milliarden, har satt honom i stånd att på det vackraste sätt realisera denna sin älsklingstanke i skilda städer i både Förenta Staterna och Storbrittanien. Ensamt i Skottland har han för detta ändamål skänkt 36 millioner kro-

Ja, Andrew Carnegie kan lefva som en furste, men det förtjänar han, och ingen bör missunna en man, som genom klokhet och energi samlat millioner för att därmed gagna mänskligheten.

Kliché: Benrjt Silfversparre.

SKIBO CASTLE, M:r Carnegies skotska residens.

nor. Och slutsumman af hvad han tills dato utgifvit i filantropiskt syfte öfverskrider tio millioner pund, d. v. s. närmar sig två hundra millioner kronor i svenskt mynt. Med ytterst få behof för egen räkning, har han i detta afseende egentligen endast offrat pängar på två ting, sitt bibliotek och det härliga höglandsresidens, nvars bild vi meddela, och där han dragit sig tillbaka på ålderdomen för att i kretsen af de sina och sina bästa vänner söka den hvila och ro, som ett sträfsamt lif och ett godt samvete berättiga till, och som ytterligare förljufvas af ett godt hufvuds förmåga af mångsidiga intressen och ett godt humörs ljusa blick på tingen. Carnegie är nämligen en stor humorist, som gärna både hör och berättar en god historia, och hans vitzar äro särdeles lyckade. Någon fåfänga öfver sin förmögenhet har han aldrig känt. Han påstår ju mycket sangviniskt, att hvarje människa, som vill, skall kunna göra pängar. »Det är den enklaste sak i världen», säger han. Det enda skryt man någonsin hört honom yttra, är, att i hans trädgård vid Skibo Castle växa de bästa krusbären i det förenade konungariket, och det är ju en mycket oskyldig fåfänga af herren till ett slott, på hvars inredning och utstyrsel den största rikedom offrat sina medel, och på hvars omgifning den vackraste natur slösat sina skatter. Skibo Castle, som ursprungligen var ett kloster, ligger ensamt och fjärran från människoboningar pà ett afstånd af ungefär tre fjärdingsväg från den lilla byn Dor-noch, i hvars kyrka Carnegie och hans gäster hvarje söndag öfvervara gudstjänsten. Från Dorn och Firth ledes äfven saltvatten hela den långa vägen till slottets berömda öfver sjuttio fot långa simbassäng, hvars temperatur efter behag regleras med tillhjälp af elektriska värmeapparater. Hela slottet upplyses af elektriskt ljus från eget elektricitetsverk.

- 56 —

Efter fotografi.

Skannad sida 74