Sida 313
FRU KÖRSBÄRSBLOMMA
sterar ej i Japan, män besöka aldrig kvinnor och de finna det oförenligt med sin värdighet, att intressera sig för dem och fråga efter dem. Ännu i detta nådens år 1903 föraktar japanen kvinnan, och det är endast hänsynen till främlingarne, som ibland förmår honom att söka dölja detta förakt. Egentligen illa behandlade äro de japanska kvinnorna däremot ej. Man piskar ej sin hustru i Japan, ej heller spärrar man in henne eller tvingar henne att beslöja sig. Men man behandlar henne närmast som ett oansvarigt väsen, icke som en jämnbördig varelse, till hvilken man kan hysa förtroende och som är berättigad till något slags oberoende. Ej heller den romantiska hyllning af kvinnan, som fanns under vår riddartid känner japanen till, och han har aldrig gjort det. Den japanska riddare- och feodaltiden, som sträckte sig ända till midten af förra århundradet. var i alla afseenden, utom i det militära, belt olika vår riddartid. De japanska riddarne, de store daimyo och de tappre samurai visste ingenting om kvinnodyrkan. Den japanske krigaren utförde alla sina bragder, ej för blicken ur sin skönas ögon, utan af lojalitet mot sin länsherre, af kärlek till sin pappa eller för Clanens skull. Han hade en i de minsta detaljer utarbetad hederscodex och han
var förfärlig i sin hämnd denne krigare, men kvinnan spelade för honom ingen roll.
En kvinna får aldrig försumma att natt som dag uppvakta sina svärföräldrar, och hon får aldrig vägra att uppfylla hvad helst de än fordra. I alla frågor måste hon begära deras råd och ständigt lyda dem. Äfven om det behagar hennes svärföräldrar att hata och förakta henne, får hon ej: visa sig uppstudsig. Utan tvärtom skall hon i sådana fall öfverflöda af undergifvenhet. En kvinna har ingen särskild gud. Hennes man är hennes-gud, och hon skall tjäna och dyrka honom af alla sina krafter. Om hennes man är vredgad och fordrar orimligheter skall hon lyda, med fruktan och bäfvan och svara mildt och saktmodigt. En kvinna skall betrakta sin man, som vore han himmelen själf och aldrig upphöra att tänka på, hur hon skall kunna dyrka honom nog och sålunda undslippa straff i ett kommande lif. Äfven svågrar och svägerskor skall hon lyda och vörda, och ej ha någon möda ospard att göra sig omtyckt af sin mans släktingar.
Så talar den i Japan mycket ansedda »stora sedoläran för kvinnor», författad af någon af landets odjur i karlgestalt.
PAUVRES HONTEUX I STOCKHOLM.
FOto. Br AH S DAG. Kltchi: Kern. A.-K. Rmgt Silfversparre, Sthlm—Ghg.
Det hus, i hvilket »PAUVRES HONTEUX» f. n iir inredt, och hvilket möjligen kommer att flyttas till Skansen.
då ARTHUR HAZELIUS är född i detsamma.
Pauvres honteux i Stockholm, den välkända anstalten, som bildades 1863 och har till ändamål att kostnadsfritt eller mot viss afgift bereda hem åt verkligt behöfvande äldre kvinnor af ståndspersonklassen, kommer att om en t!d få en ny byggnad vid Surbrunnsgatan och Hagagatan. Hvad
som kommer att göras af de gamla byggnaderna är ännu icke bestämdt, men det har sagts, att det hvita envåningshuset vid Surbrunnsgatan skulle flyttas till Skansen, enär Arthur Hazelius är fö Id därstädes.
295 —
