Sida 43
HVAR 8 DAG
EMILE ZOLA. †
Längre än humanitet når, så vidt som det skjuter jkott på den modärna kulturens träd på godt och ondt, går budet om hans plötsliga död. Människorna häjdas ett ögonblick i sitt meningsfattiga löpande om hvarandra, pännor ocli pänslar, ham mare och yxor lära känna händemas tillfälliga overksamhet — millioners ögon stirra undrande, stumt frågande ut i den vackra höstdagen ocli i hundra-tusendens blickar kommer ett vackert, öfversinnligt uttryck som vid tanken på allt det goda, sköna, som är oss kärt, ocli hvaröfver nu bredes rika minnens varma glans.
När man vid det tjugonde sekelskiftet blickade ut. öfver den samtida världslitteraturens starktku-perade terräng, stod Emile Zola väl icke som den alltöfverskuggande, ouppnådda bergspetsen; i höjd med honom voro Ibsen och' Tolstoy och först eftervärlden skall med det rätta afståndets perspektiv kunna dömma, huruvida icke Björnson, Garborg och Strindberg i sina mäktiga personligheters monumentala verk nådde upp mot de förre. Men var också ingen större än han, var han än den episka diktningens ypperste i sin tid, det var dock icke enbart detta som tvingade till beuudran och lockade till kärlek. I ett kom han oss närmare än alla andra — och därutinnan liknade Björnson honom mest — han var mer människa än de fleste i hans tid.
Så rikt, och sammansatt som hans lif har varit, så enkel var hans lefnad. Dess saga täljes med några
Kliché : Ttmrrt Silf versparre.
EMILE ZOLA. Senaste porträtt.
EMILE ZOLA I SITT ARBETSRUM Efter en nyligen tagen fotografi.
KIMS: Kmi. A. n. r-n.nt SUf,;r*parr", .
