Sida 658
HVAR 8 DAG
natten började bearbeta hans port med sina gevärs-kolfvar.
Han kom själf ut och utöste en massa fula ord öfver våra hufvuden. Agha, sade soldaten, här är en frenghi som behöfver din hjälp, du måste mottaga honom i ditt hus. Hakim var nog villig att hjälpa mig, men att mottaga mig i sitt hus var dock mycket begärdt.
Hans harem, sade han, befunne sig i omedelbar närhet af hans egna ram och utan skydd. Men hakim, svarade Ali, ser du ej att den otrogne är nära att förblöda, han har ej kraft att se något och i morgon skola vi föra honom till Iskende-ran om det är möjligt. Sålunda blef jag införd i Hamdi Aghas hus, jag skulle nära nog kunna säga i hans harem ehuru jag föga såg af dess inne-vånarinnor.
Nu skulle kvacksalfvaren pröfva sin konst och hur han band och snörde, smetade och smorde, fick han blodflödet att stanna, hvarefter han underrättade mig att jag haft en underbar tur.
Eenet var oskadadt, kulan hade endast gått igenom muskeln, detta till och med utan att skada pulsådern, hvilket, som Hamdi påstod, endast kunde bero på, att jag, ehuru otrogen, stod "under Allahs speciella beskydd.
Följande morgon skulle vi fortsätta ned till Isken-deran. Jag hade visserligen feber och led af svår kraftlöshet, men jag ville ej stanna i Beilan under Hamdi Aghas vård, utan komma ned till den franska båten, som två dagar senare skulle afgå till Piräeus. Vi stego sålunda till häst igen och redo utför bergen ned på Iskenderans vattendränkta strandslätt, där alla bäckar och floder voro fulla med iskallt lervatten, där den våta smutsen steg högt upp på hästarnes ben och stänkte öfver våra hufvuden. Genom rörelsen rubbades förbandet och blodet började åter sippra igenom. _
Vårt utseende då vi redo in på stadens gator var rysligt. Jag red direkt till Sarai och begärde med en något myndig ton att få tala vid paschan. Soldater och officerare, poliser och ämbetsmän, alla löpte de tillsammans för att se den af smuts och blod' betäckte otrogne, som ville tala vid paschan. Ehuru hvarken Ali eller jag yttrat ett ord om hvad som händt oss voro snart de vildaste röfvarhistorier i omlopp.
Man berättade att massaker pågick i Haleb och att vi räddat oss ur staden. Slutligen blefvo vi införda till paschan, som frågade med hvad rätt vi kommo till Iskenderan och åstadkommo en dylik upphetsning. Jag berättade genast vårt äfventyr och anhöll att paschan ville låta mig gå ombord så fort som möjligt. Effendi, svarade paschan, förfoga dig genast ombord, jag skall ställa min egen bark och mina egna roddare till ditt förfogande, blott du kommer fort härifrån. Hvad den döde mannen i Beilanpasset angår, så är det här så god; om röfvare, att det är oss en glädje att kunna konstatera att en bitit i gräset om ock för en otrogens hand.
En timme senare var jag ombord på den franska båten och lagd i ett badkar. Fem dagar senare var jag i Atén, där jag en hel månad nödgades plåstra med min genomskjutna arm. Där erhöll jag också senare bref från Hamdi Agha Hakim med underrättelse, att befälhafvaren för soldatema i Beilan sändt ut en patrull för att forska efter min röfvare.
Man hade funnit honom med genomskjutet hufvud, plundrad och afklädd samt undanvräkt bakom en klippa. Af de båda andra hedersmännen som på detta sätt behandlat sin döde kamrat hade ingenting erfarits.
SENASTE BILDER FRÅN SERBIEN.
1. Den flygel af det kungliga slottet i Belgrad där den afskyvärda gärningen fullbordades. Genom det med X märkta fönstret kastades konungaparets döda kroppar ut. Fotografin är tagen dagen efter tilldragelsen.
2. Det olyckliga konungaparets sista hvilostad. De döda hvila under de tvenne med deras namn försedda korsen i det ensliga, Obrenjevitschska familjekapellet.
Kliché: Bengt Silfversparre.
lifter fotografi.
