Sida 119
ETT TYSKT DIPLOMATSKIFTE
Efter fotografi.
GREFVE WEDEL,
bekant i Sverige genom gifte med grefvinnan Stefanie Hamilton, lär vara designerad till den inom tyska diplomatien höga posten som ambassadör i Wien.
Ett personalskifte, som i vida kretsar väcker intresse, förestår inom Tysklands diplomatkår. Den hittillsvarande ambassadören i Rom grefve Karl v. Wedel skall lämna sin ställning clär och öfvertaga ambassadörposten i Wien efter grefve v. Eulenburg, som i sex är representerat tyska riket i Wien, men på grund af öfverhandtagande sjuklighet nu måste draga sig tillbaka. Denna grefve v. Wedels förflyttning till Tysklands förnämsta ambassadörplats tilldrager sig äfven i Sverige stor uppmärksamhet, enär han genom en längre vistelse i Sverige samt giftermål med en svensk dam med många band är knuten till vårt land. Grefve v. Wedel var nämligen i ett par år från oktober 1892 utomordentlig tysk gesandt i Stockholm och ingick därunder giftermål med grei-vinnan Stefanie von Platen.
Grefve v. Wedel är född 1842, alltså nu 60 år gammal, och har tillbringat största delen af sin tid i militärtjänst. Från 1859 till 1866 stod han i han-noversk tjänst, öfvertogs därefter i preussiska armén, deltog i fälttåget 1870—71, kom 1876 till generalstaben och följde 1877 det rysk-turkiska kriget från ryska hufvudkvarteret. Härefter verkade ban tio år såsom militärattaché i Wien och steg därunder på grund af sin duglighet till öfverste. 1887 återgick ban till fronttjänsten och avancerade till tjänstgörande general à la suite tills han 1892 kommenderades till utrikesdepartementet för att bereda sig för den diplomatiska tjänsten. Som generallöjtnant och käjserlig generaladjutant öfvertog han Tysklands representation i Stockholm.
Efter giftermålet med grefvinnan v. Platen lämnade han för två är den offentliga tjänsten och återinträdde 1897, då han utnämndes först till general i kavalleriet och kort därefter till guvernör öfver Berlin. 1899 erhöll han gesandtposten i Bom. Det är äfven utan personliga hänsyn af intresse att följa denna utveckling, emedan den är nästan typisk för den nuvarande käjsarens diplomatiska representanter.
EFTER KRIGET.
Till illustrationen å sid. 102.
Det engelska underhuset har i dessa dagar enhälligt voterat åtta millioner pund eller omkring 145 millioner kronor till de eröfrade sydafrikanska republikerna, däraf de tre millionerna till boerna för återiordningställandet af deras farmer, två millioner till den under kriget lojala befolkningen och de återstående tre millionerna såsom lån åt boerna. Genom denna bevillning har England egentligen gjort mera, än landet anser sig skyldigt till enligt fredsfördragets bestämmelser. Sålunda gifvas de förstnämnda tre millionerna utan någon som helst betalningsskyldighet, medan man förut ämnat återbörda beloppet på Transvaal genom ett lån. Af skattkammarkanslorns och Chamberlain» yttranden i underhuset får man antaga, att det är genom boergeneralerna Bothas, De-wets och Dela roys inverkan på regeringen som denna storartade välvilja mot det underkufvade landet, en gåfva på 54 millioner kronor lämnas. Och antagligen liar väl det plötsliga afbrottet af generalernas kontinentresa samt Dewets hemresa sin orsak i den eftergift, engelska regeringen slutligen förklarat sig beredd att göra. D?t är ett klokt och höghjärtadt steg, och Chamberlain förklarade också under parlamentets lifliga bifall, att d?t som sålunda gjorts för boerna, vore en akt af såväl politisk klokhet som mänsklighet : det är politiskt klokt att icke gifva boerna anledning till missnöje och mänskligt att bereda dem tillfälle återvinna sitt forna välstånd. Chamberlain yttrade vidare, att han hyste största optimism för Sydafrikas framtid; åtgärderna till återställandet af ordnade förhållanden hade gifvit resultat, som öf-
verträffade hans lifligaste förväntningar och han hyste intet tvifvel om, att det skulle lyckas förena det besläktade folket till en stor afrikansk nation under britisk flagga.
Uppe på läktaren sutt o Botha, Delarey och Schal k Burgher och lyssnade för första gången på, huru deras förlorade fäderneslands angelägenheter behandlades i britiska parlamentet....
1 skärande kontrast till dessa företeelser, till de hundratals millioner, som utkastats för kriget och nu utgifvas för att hela krigets skador och återuppbygga ett ödelagdt land, stå händelser, som under den senaste tiden väckt uppseende i London. Under de senaste söndagarne hafva i Hyde Park hållits massmöten af frigifna reservsoldater, hvilka efter återkomsten från kriget icke kunnat få arbete eller genom sjukdom äro arbötsoförmögna och nu hotas med hunger och elände. Många af dessa olyckliga påstå sig till och med hafva en betydande del af sin sold att fordra hos krigsdepartementet, men kunna icke utfå den och måste därför hungra och frysa. Häftiga angrepp mot krigsstyrelsen göras af dessa till flere tusen uppgående soldater, som fordra att landet skall hjälpa dem. Efter mötena tillställas demonstrationståg genom världsstadens gator. Hvilken skillnad mellan dessa sorgliga tåg och den gatuvan-d.ring samma män under brusande jubel företogo då de drogo ut i kriget.
Det. är den gamla historien: Mohren har gjort sin plikt, mohren kan gå.
