Sida 56
HVAR 8 DAG
stor ynnest han kommit viel Louis XIV:s hof; om konungen själf skrifver han: »Konungen är intet lustig, och aldrig hafver jag sett honom lee, uthan sittande i diupa tankar». Till och med lappen från den fjärran norden hade tydligen också haft blick för, att den »store» konungens så kallade storhet nu var på upphällningen . ..
År 1708 är Örn i Rostock, hvarifrån han skrifver till bland andra ärkebiskop Benzelius. Fråga torde vara, om han ej vid denna tidpunkt blifvit något sinnesförvirrad genom sitt kringirrande och oordentliga lefnadssätt. Åtminstone tyckes det »Sän-debref» vittna därom, som han samma år lät trycka; det var ställdt till hans landsmän af »den store och världsberömde norrländingen Prinsen af Lappland», samt var dateradt: »i Romerska Riket och vid 'Baltiska hafvets kust.»
Lappen lär vid denna tid äfven ha fått öfning i galanteriets konst och — enligt anteckning i ett exemplar af sistnämnda publikation — hafva haft någon förbindelse med en tysk prinsessa, hvilken väl tagit hans furstetitel på fullt allvar. Att äktenskapet verkligen ingåtts, torde dock få betviflas. — Omkring 1709 befinner han sig i London och lär sig engelska i. . . gäldstugan.
Följande år torde han öfver Sverige (där han då »regerade öfver lapparne några månader», enligt
sin uppgift i ett bref till konung George I af Stor-britanien några år senare) hafva begifvit sig till Ryssland, där Sverige nyss förut förlorat sitt Pul-tawaslag.
Efter sex veckors vistelse i Petersburg var han så pass mäktig ryska språket, att han kunde inför czar Peter och de grekiska prelaterna — »predika» på ryska. Han sändes af czaren till Astrachan med ett årsanslag af 250 rubel och med uppdrag att lära sig de skilda tartariska munarterna. Snart ledsnade emellertid äfventyraren på sin vistelse i Astrachan. Men nu var han i en härskares våld, som ej lät. leka med sig. »Den lappländske fursten» skulle stanna i Astrachan — så hade czaren befallt, och så förblef det! Väl lyckades han rymma till kalmuckernas khan, men där gjordes honom snart lifvet så outhärdligt, att han frivilligt återvände till Astrachan. Under ständiga försök att genom främmande makters bemedling bli lösgifven (bref till engelske konungen af den 30 augusti 1715, o. s. v.) framlefde han här flere år under oupphörliga libatio-ner, endast afbrutna af språkstudier, hvarunder han lärde sig bland annat persiska och ny-grekiska.
Kort efter 1715 eller 1716 skall »Nicolaus Örn, Furste af Lappland», ändtligen ha dukat under för sitt. vilda lefnadssätt — och därmjed slöt en af hans samtids många äfventyrarebanor.
SKOGSMANNAMÖTET I STOCKHOLM.
Foto. ThorncHff, Stockholm. Klichés Kem A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm— Gif.
DELTAGARE I SKOGSMANNAMÖTET: Gen.-dir grefve F. C:son Wachtmeister (1). Jägm Öhrström (2) Byråchef af Zellén (3). Chefen f. Skogsinst. dir. Holmerz (4). Jägm. Hallgren (3). Jägm Fåliræus (6). Jägm. Christoffersson (7). Jägm. Stjernspets (8). Jägm. Blombergs-son (9). Jägm. Elfstrand (10). Jägm. Hollgren (11). Byråchef Meves (12). Jägm. Rinman (13). D:r Grönberg (14). Jagm. von Schönberg (15). Jägm. Wahlgren (16). Jägm. Hultin (17). Jägm. Wallmo (18). Jägm. Westberg (19). Jägm. Hallström, sekr. Sv. jägarförbundet (20). Jägm. Berthelsson (21).
|n\t allmänt skogsmannamöte hölls den 6 okt. å Skogsinstitutet vid Stockholm under generaldirektören grefve Fr. Wachtmeister ordförandeskap. Mötesdeltagarne uppgingo till ett 50-tal från olika delar af landet. Det beslöts att bilda en förening med namn »Föreningen för skogsvård», som skall arbeta för främjandet af en god skogsskötsel i landet samt i samband därmed ägna sin uppmärksamhet åt jaktvården. Ordf. i den nya föreningen blef generaldirektören grefve Fr. Wachtmeister, vice ordf. byråchefen J. O. af Zellén och öfriga medlemmar i styrelsen jägmästarne J. H. Hultin och C. A. Hollgren samt öfverjäg-mästaren C. A. F. Gyllenkrook. Mötets samtliga deltagare fotograferades för HVAR 8 DAGS räkning utanför Skogsinstitutets retliga byggnad, och lyckades vi, som man ser, erhålla en särdeles god gruppbild.
- 38 -
