Sida 612
john arsenius. †
Kliché: Bengt Silfversparre,
JOHN ARSENIUS.
»Sveriges äldste målare» är ej mer.
Gunnar Wennerbergs skolkamrat, Fredrik Vilhelm Scholanders, Hans Kristian Andersens, Zakris Topelius, John Fredrik Höckerts, Vilhelm von Brauns, Talis Qualis vän har gått ur tiden. Den unge studenten, som lyssnade till Erik Gustaf Geijers föreläsningar, den vackre husarofficeren, som valsade så käckt i Napoleon Hirs Tuillerier, är själf blifven till ett minne, liksom den tid, af hvilken han gaf oss ett så vackert uttryck.
»Det är ej blott ett långt, utan äfven ett lyckligt och — hvad som faller tyngst i vågskålen — ett nyttigt lif, på hvilket Arsenius kan blicka tillbaka», så sade en gång en af hans biografer. Den hårda striden för tillvaron har han icke lärt känna. Solbelyst var den väg han tillryggalagt. Men om detta ock underlättat hans arbete, så har han dock aldrig tagit arbetet lätt. Samvetsgrann som få och flitig som en för sin utkomst trälande dagsverkare ansåg han det alltifrån sin första ungdom som en plikt och en njutning att genom rastlöst arbete utveckla de gåfvor goda genier nedlagt vid hans vagga.
Hästen blef den ledande faktorn i hans tillvaro. Som kavalleri officer, som sportman, som hippologisk skriftställare, som målare och skald, alltid var det denna människans bästa och ädlaste vän, vid hvilken hans intresse främst knöt sig.
Student 1836 utnämndes han två år senare till underlöjtnant vid Lifregementets husarer, där ban under sin fyratioåriga tjänstgöring avancerade till öfverstelöjtnant. Officer och kavallerist till lif och själ, ägde han sedan barndomen afgjorda konstnärliga anlag, hvilka han sedermera utvecklade och skolade under sin vistelse i Paris på femtiotalet, där han i synnerhet studerade de ryktbare hästmålame Horace Vernet och Alfred de Dreux.
Hans flitiga pänsel har sedan framtrollat hundratals konstverk, scener från kapplöpningar och kavallerimanövrer, fullblodets spänstiga grace och ar-dennerns trygga lunk, fullblodets otämda glädje, där han galopperar öfver den tusenskönprydda sommar-grönskan och den uttjänta husarkampens spattbrutna ålderdom. • | i \ ' fi
Äfven som praktisk hästkarl ägde Arsenius goda förutsättningar, hvilket nogsamt framgick af alla de uppdrag, hvarmed han härutinnan hedrades. Så har
han varit ledamot af kavalleri- och stuterikommitté-ema. Dessutom har han tillhört Allmänna Svenska Kapplöpningssällskapet från dess början till dess upplösning, varit ordförande vid det trettonde och fjortonde Allmänna Svenska Landtbruksmötets hästutställningar samt tjänstgjort som prisdomare inom fullblodsklassen vid landtbruksmötet i Stockholm 1868.
Gift 1854 med Charlotte Bildt och änkling 1887 efterlämnar Arsenius tre söner: Georg, vår bekante hästmålare, Sam, ryttmästare vid Norrlands dragoner samt Fredrik, mariningeniör vid Kongl. Flottan.
Vestgöte född, var han bunden vid hembygden med de starkaste band. Ett vackert prof härpå bar han gifvit med de »Minnen från Vestergötland», hvilka för några år sedan publicerades af Vestgöta nation i Uppsala. Ty utom det bidrag han lämnade till detta verk, var han själf, ehuru redan då öfver 80-årig, en synnerligen intresserad och verksam medlem af redaktionskommittén.
En gammaldags grandseigneur i såväl inre som yttre måtto efterlämnar den bortgångne minnet af en sällsynt ädel och varmhjärtad personlighet, hvilken helt visst aldrig ägt någon fiende utan som ständigt mötts och mött med vänskap och förtroende.
Och nu har det då gått i fullbordan detta som Carl David af Wirsén för några år sedan i ett längre poem sade till sin gamle vän:
Lef länge kvar! — Och när en gång Ock du vid aftonklockans sång Till uppbrott hör kommandoordet, Så tror jag, att som ung husar Med kristligt mod du vägen tar I full parad till mönstringsbordet! —
—st—st—.
CARL FRITIOF SVEDELIUS.
Kliché: Bengt Silfversparre'„
CARL FRITIOF SVEDEMUS.
75 år fyllde den I juni f. d. justitierådet Carl Fritiof Svedelius i Stockholm. S. blef student i Uppsala 1844, juris kandidat 1855, e. • o. kanslist i justitierevisionsexpeditionen, e. o. notarie i Svea hofrätt s. å. samt e. o. fiskal därstädes 1857, v. häradshöfding 1858, adjungerad ledamot i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1859, assessor därstädes 1862, t f. revisionssekreterare 1863, revisionssekreterare 1866,1.1, justitie-kanslär under en del af åren 1870, 1871 och 1873; samt förvaltade gom justitieombudsmannens suppleant justitieombuds-mansämbetet under en del af år 1872. Justitieråd 1874 samt juris hedersdoktor 1893. Justitierådet är sedan 1885 Kommendör m. st. k. af Nordstjärneorden.
— 594 —
