Sida 584

johan

vising.

Efter knappa tolf års tillvaro har Göteborgs Högskola redan hunnit så långt, att den nu får pro-jmovera. Äfven de, som vid dess grundläggande .hyste de ljusaste framtidsförhoppningar, hade väl .knappast väntat sig en vackrare och snabbare utveckling.

Vid den minnesvärda tilldragelse, som heter Göteborgs Högskolas första doktorspromotion (den 6 juni), har Högskolans uppburne rektor, professor JOHAN VISING blifvit utsedd till promotor. Det är närmast af denna anledning, som vi i dag presentera hans bild för våra läsare.

Högskolan ser anspråkslös ut, där den ligger litet undandraget i en vrå af allén, och de stora laterna ha väl aldrig heller varit dess sak. Eller bli. Den växte fram ur ett otvifvelaktigt behof, som de förutvarande spridda föreläsningskurserna ej längre förmådde fylla, och att den växt så raskt och väl vid det stöd, som välvilliga händer redan från början gåfvo den, visar ju, att jordmånen varit lämplig. »Här skall Göteborg ligga» — just här i Göteborg skulle en högskola finnas.

Den häfdar sin plats utan tvekan. Ännu ligger utgångspunkten ej insvept i minsta fjärrdunkel, ännu har mytbildningen om hur det var d å, »på den tiden», icke börjat, ännu har högskolan icke hunnit samla någon ärevördig tradition att lägga till de öfriga många fonderna och att använda vid förefallande behof. Men ändå kallar den hvarken Uppsala eller Lund för farbror. Den står fullständigt för sig själf, och dess plastik är icke kopierad från Fyrislandet och icke från Skåneslätten. Och den uppfattar sin ungdom mindre som en brist på erfarenhet än som spänstighet och förmåga af initiativ. Det är bra för de unga nu för tiden. Erfarenheterna ha andra redan gjort åt dem. Det är bara att skörda. En och annan kart kommer kanske med i hastigheten, men i det stora hela: lyckliga de unga!

Det var nödvändigt att på detta sätt försöka antyda Högskolans ställning, ty det är icke detsamma att köra en häst som nyss kommit i sele som att tygla en stadgad medelåring, hvilken till på köpet vid korsvägarne af gammal vana viker af åt rätt håll.

Det är där professor Vising är rektor.

Johan Vising är född den 20 april 1855 i Öfver Lännäs församling af Västernorrlands län som son till bruksinspektören Carl Johan Wising och hans maka. Han blef student i Härnösand 1874, fil. kand. i Uppsala 1877, licentiat 1880 och fil. d:r 1882. Detta sistnämnda år utnämndes han till docent i franska språket vid Uppsala universitet. Efter att sedan ha tjänstgjort några år som lektor i engelska och franska dels i Vänersborg och dels i Lund, kal-

lades han 1886 till docent i Lund. Härtill kom sedan förordnande att uppehålla examens- och föreläsningsskyldigheter i romanska språk vid universitetet. 1890 utnämndes han till professor i nyeuropeisk linguistik vid Göteborgs Högskola, hvars äldsta lärarestab han alltså tillhör.

Sedan år 1899 är professor Vising äfven Högskolans rektor. Såsom sådan sätter han in hela sin stora energi på det målet, att, i den mån det på honom beror, ständigt komma den heliga elden på den bildningshärd, till hvars väktare han är satt, att brinna mera intensivt, att så leda Högskolans verksamhet, att räckvidden för dess sträfvanden alltjämt må blifva större. Dock är det icke fråga om eröfringar för i dag, som skola falla i morgon, utan det man griper, griper man så, att det alltid finnes rum för mera i handen.

Studenterna veta, att de hos professor Vising aldrig förgäfves söka intresse och uppmuntran, utan att han tvärtom har den vidaste syn på hvad Högskolan skall vara. Så t. ex. har han låtit »Frisinnade studenter» disponera Högskolans lokaler för sina arbetarekurser. Och äfven annars är professor Vising aldrig den, som nekar studenterna »husrum» vare sig de vilja spexa eller diskutera. Sådant uppskattas.

Men för rektorn får icke den framstående läraren och vetenskapsmannen glömmas. Professor Vising är speciellt auktoritet på anglo-normandiskans område, och är f. ö. säkerligen Sveriges främste romanist. Han har utgifvit en hel del värdefulla arbeten, bland hvilka må nämnas: Gradualafhandlin-gen Etude sur le dialecte anglo-normand de XII:e siècle, Sur la Versification anglo-normande, Om den moderna franska prosastilen, Fransk språklära i två delar, Studier öfver Dante, öfver Rolandssången, Om språkskönhet o. s. v. Dessutom en mängd vetenskapliga artiklar i in- och utländska facktidskrifter, bl. a. i Gaston Paris' Romania.

För studier har professor Vising företagit åtskilliga utländska resor, främst till Paris, där han var en väl känd gäst i den berömde Gaston Paris' hem, och där han i språkforskarkretsar alltid räknats till de mera notabla besökandena.

Professor Visings stora förmåga har man vetat att än ytterligare taga vara på. Han är nämligen sekreterare i Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle samt ordförande i Alliance francaise. *

Säkerligen kunna vi icke lämpligare afsluta dessa rader än med att uttala den önskan, att det äfven för framtiden måtte gå Göteborgs Högskola så väl, som dess sympatiska rektor önskar densamma. Hvilket äfven innebär den förhoppningen, att professor Vising ännu länge måtte sitta på chefsplatsen.

Till landshöfding- i Gotlands län har utnämnts förre expeditionschefen i sjöförsvarsdepartementet Carl Johan August Wall. Född 1855, student 1873, fil. kand. 1875, blef W. 1881 juris ut-riusque kandidat. Efter tjänstgöring som e. o. notarie i Svea hofrätt och erhållen vice häradshöf-dingtitel tjänstgjorde han i ecklesiastikdepartementet, avancerade där till kanslisekreterare och blef expeditionschef i sjöförsvarsdepartementet 1895. Landshöfding WaU åtnjuter anseende för framstående ämbetsmannadug-lighet.

två utnämningar

Till borgmästare i Stockholm har utnämnts Carl Albett Lindhagen.

Född 1860, blef L 1878 student samt aflade juris kandidatexamen 1883, blef v. häradshöfding 1886, t. f. fiskal i hofrätten 1887, adjungerad ledamot 188S, fiskal 1890, assessor 1891, t. f. revisionssekreterare 1893 och konstituerad 1897.

Sedan 1897 led. af Riksd. andra kammare samt sedan några månader led. af stadsfullmäktige, har borgmästare Lindhagens eminenta duglighet tagits i stort anspråk.

C. A. LINDHAGEN.

C. J. A. WALL.

Skannad sida 584