Sida 411
»DE BÅDA»
Väl ombord på ekan, fastgjorde han den andra ibåten vid »Äskulaps» akter, hvarefter han aftog hatten och presenterade sig:
»Gert Röning!»
Majken ämnade i första ögonblicket att nämna ■sitt rätta namn — men så kom hon att tänka på att hennes tant aldrig ville förlåta henne dylikt äfventyr och uppgaf därför ett fingeradt namn:
»Kerstin Hök!»
De skakade hand med hvarandra och så tog •Gert årorna och satte kurs utåt hafvet.
»Men hvad tänker ni på?» sporde Majken förskräckt. Men han endast nickade och ökade farten alltmer.
»Jag måste hem, herr Röning! Vänd om, så •är ni snäll 1»
»Något straff skall ni väl ha', för att ni tog •min »Äskulap» och sedan skrattade åt mig!»
Åter ljöd det silfverklingande skrattet, men det förstummades snart och ett misslynt veck lägrade •sig mellan Majkens vackra ögon.
»Allvarligt taladt, herr Röning, så måste ni vända au!» sade hon bestämdt, »och i annat fall», det blixtrade energiskt i de blå ögonen, »blir jag tvungen att själf taga årorna!» »Aha!»
Den unge mannen sköt hatten längre bakut och betraktade henne intresserad.
»Ni kan alltså också tala ur den tonarten?»
»Måste ju!» svarade hon kort.
Nu var det hans tur att skratta.
»Ja visst, när man har med ett dylikt monstrum af människosläktet att göra, som jag, då blifver det nog nödvändigt, men ser ni, denna gång hjälper det er dock platt intet!»
Och med ett par väldiga årtag flög båten rundt -en liten utskjutande udde och in i en grund vik.
Gert hoppade upp på stranden och förtöjde »Äskulap» — därpå hjälpte han den förvånade Majken i land.
»På sätt och vis fick ni er vilja fram!» sade han leende, »men vände det gjorde jag dock ej, trots er hotelse 1»
Hon. rodnade och spände med en nervös rörelse upp parasollen.
»Hvar äro vi nu?» sporde hon kort.
»På en förvisningsort för snattare och andra förbrytare!» genmälde han allvarligt.___
Hon stannade och lät parasollen sjunka.
»Ni skämtar alltjämt!» sade hon retligt.
»Skämtar! På min ära, jag har aldrig varit allvarsammare än nu. Vill ni måhända, att jag skall motivera mitt påstående?»
»Åh nej! Det behöfves ej.»
De gingo tysta en stund, .plötsligt sporde hon kort:
»Hvad har ni gjort för brott?»
»Lofvat bort mig!»
Det stack till inom henne. Han också. Ja, i sanning, det var en förbrytelse att lofva bort sig för ett helt långt lif utan att hjärtat följde med, och detta allt för päimingars skull. Hon kände ett innerligt förakt för sig själf och medlidande med honom, som gick bredvid henne.
All lefnadsglädje tycktes efter de sista orden ha vikit från hans friska ansikte och hans panna var dystert rynkad.
Hon stannade plötsligt och räckte honom sin hand.
»Vi äro olyckskamrater, således!» yttrade hon sakta.
Men nu blef hans ansikte än dystrare.
»Nej, det är icke möjligt!» utropade han med ovilja — och hon formligen frös under hans blick.
Hon nickade blott och fortsatte att gå framåt.
Solen höll just på att försvinna bak de purprade vågorna, då de unga stannade utanför grindarne till tantens trädgård.
Här lyfte han på hatten och bjöd henne farväl. Hans blick var nu något mildare och han betraktade henne medlidsamt.
»Tack för sällskapet!» sade hon leende. Men det var som hennes ögon sagt:
»Tänk ej för illa om mig!»
»Tack!» svarade han och tryckte hennes hand tämligen hårdt. Därpå lyfte han än en gång på
hatten och gick långsamt nedåt den lilla bygatan.
*
Allt var putsadt och fejadt hos tant Octavia, från köket stego aptitretande dofter upp till de högre regionerna. Blommor stodo prunkande i alla vaser och i matsalen var bordet dukadt med festlig omsorg.
Det var i dag farbror Gustaf skulle komma.
Majken satt rödögd och förgråten uppe på sitt lilla rum. Hon kände sig så innerligt olycklig och önskade bara att ångbåten med farbror Gustaf och
F>(o. Christerseil, Landskrona. KlicM : Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Otyg
Till förmån för "Föreningens för frivillig sjukvård i fält (RÖDA KORSET) sydsvenska filial i Landskrona gafs å teatern därstädes den 7 och 9 mars musikalisk-dramatiska soaréer, hvilka samlat en öfver förväntan talrik publik. Af de två tablåer hvarmed tföreställningarne började och slutade återgifva vi .Efter striden» utförd af tvänne damer ur societeten och volontärer vid Kongl. Vendes trängkår. I maj d. å. kan filialen fira sitt 10-års-jubileum.
