Sida 817
HVAR 8 DAG
— och dessutom var han en segrande fiende, hvilket aldrig kunde glömmas. Efter många besvärligheter bräkte nu Svenska Vapnet en last af lax, sik och gädda, smör och surmjölk upp till Torneå, men då ryssarne skulle draga fördel af provianten, var clet oskäligt att Svenska Vapnet måste så förnedra sig. Hade det ej varit för de arma pängarnes skull, hade Isak gladeligen slängt aUtsammans öfver bord. Men han tillhörde handelssocielelen, måste tänka på sin betryckte far och sin älskog till mamsell Rec-hardt.
Ja, där skulle Lisette Rechardt sitta sida vid sida med den smilande Vlasoff, som skulle servera henne sitt utsökta smicker till tack för den goda laxen, hennes olycklige Isak nu förde ombord på jakten. Han skude få sola sin svar.a själ i glan-
tad och med silfverspännena vid knä och på skor glimmande i solen, där stodo ämbetsmän och borgare, officerare och soldater. Afrosimoff belann sig äfven på bryggan, hans adjutant Vlasoff likaså. Den senare hade naturligtvis slagit följe med familjen Rechardt, och Isak Lythræus såg med grämelse hans glada samspråk med Lisette. Skulle han bära af med båtshakarna ocli åter sticka ut t il sjös, låta dem alla stå där med lång näsa? Nej, därtill hade han hvarken råd eller hjärta — det senare mest med tanke på sin Lisa.
»Har du proviant ombord?» frågade rådmannen med sin gälla falsettröst, åt hvilken hans vänner ofta haft så roligt vid pipor och muggar.
»Ja, far, jag har en massa fisk o:h smör och något mjölk!» lydde svaret
Klirhi: Kern. A.-H. Bengt Süfvernxtrre, Sthlm—GGfr
FRÅM LAVEXTURNENS uppförande af »Fripassageraren» i Norrköping bringa vi en fotografi, tagen vid en scen i 2 a akten med dess vackra dekoration. De uppträdande — speciellt herrar Albin Laven och Strömberg — vinna mycket erkännande och pjesen betecknas som lustig och underhållande. Sällskapet kommer att i vinter spela i Göteborg (å Folkteatern) där truppen säkerligen blir välkommen.
sen af hennes blå ögon. Var ej alltsammans helt enkelt upprörande? Kunde något odrägligare tänkas? —
Den präktiga, gula jakten med sin blåmålade bordläggning hade nu nått upp till forsen vid älf-mynnet. Vinden var gynnsam, så att seglatsen gick förträffligt uppför den ännu strida strömmen. Svenska Vapnet gled med vattnet frustande kring bogon fram långs stranden af Björkön, där Neder-Torneå ljusgrå kvrkslott tecknade sig på älfbacken och prästgården höjde sig ute på själfva udden. Efter att hafva passerat en vid älffjärd tog jakten törn mot. stadskajen, där en mängd folk samlat sig vid båtens efterlängtads ankoms". Där stod rådman Lythræus i ljusblommlg väst, bredbent och välfrak-
Man hurrade pi stranden och lyfte hattarne| i vädret. Nu kunde ryssen en smula lugnas och kanske något bli öfver till en och annan borgares bord.
»Brave garcon!» sade Vlasoff och lät sin smekande blick dröja i Lisettes vackra ögon.
»Oui, monsieur lieutenant», svarade hon mod ett gladt och kokett litet skratt.
»Lefve Svenska Vapnet 1» ropade fogdeskrifvaren Wassermann med väldig basröst.
»Lefve Svenska Vapnet!» ropades i kör rundt om, kraftigt och utmanande, och ehuru ryssarne ej förstodo svenska, begrepo de ändock af klangen i orden, att det gällde en ostentativ hyllning. Emellertid skulle de nu få något att äta, och då brydde man sig ej om att känna sig särad.
— 799 —
