Sida 121
DEN NYA MUSIKHÖGSKOLAN OCH KONSTAKADEMIEN I BERLIN
I käjsarens och käjsarinnans närvaro invigdes i söndags de nya byggnaderna för konstakademien och konsthögskolan i Berlin. Det skedde med för sådana tillfällen vanlig pomp och ståt. Käjsarparet kom, eskorteradt af gardeskyrassierer; eliten af Berlins konst- och musikvärld var samlad med de båda högskolornas direktorer, professorerna Josef Joachim och Anton v. Werner i spetsen; studenterna lyste upp med sina färgrika kårdräkter, föreningsdräkter och standar, och en tallös människomassa, bevakad och afspärrad af stora polismassor, bevittnade det glänsande skådespelet. Käjsaren höll ett tal, i hvilket han i väl afvägda ordalag gaf uttryck för den konståskådning, han nyligen efter segerallémonumentens invigning i en trängre krets företrädde; med sin kända motvilja för de nyare konstriktningarne, uppmanade ban lärare och elever att i nära anslutning till klassiska förebilder troget följa alla de senare århundradenas store mästare, och att i de af traditioner samt. skönhetens, harmoniens och estetikens orubbliga lagar anvisade banorna skydda och vårda konstens ideal.
*
Med denna förflyttning af konstakademien och musikhögskolan till de nya byggnaderna försvinner ett märkligt stycke af det gamla Berlin. Den gamla konstakademien vid Unter den Linden, som, byggd under förra århundradet, i öfver ett sekel utgjort utbildningscentrum för de bildande konsterna i Preussens hufvudstad, skall nu skatta åt förgängelsen och lämna plats för ett palats för kungliga biblioteket. Och den gamla musikhögskolan vid Potsdamer Brucke, i hvilken så många af Tysklands tonheroer varit lärare och elever, kommer också att jämnas med marken. I stället skola nu båda verka sida vid sida i de med alla moderna tekniska hjälpmedel ge-
staltade nya lokalerna i det nya Berlin, som sedan blott tjugo år uppvuxit mellan de sammanväxta städerna Charlottenburg och Berlin. Det är blott en återförening, ty ursprungligen vax musikhögskolan, som 1822 började med ett institut för kyrkomusik, en med konstakademien förbunden anstalt.
De nya konstakademibyggnaderna bilda ett stort byggnadskomplex i afvikande tysk renässans, hvilka till sitt yttre genom sin tämligen måttlösa mångfald sakna den monumentala enhet, som exempelvis utmärker den bredvidliggande tekniska högskolan. Till sitt inre är allting i alla afseenden ändamålsenligt anordnadt, med tillgodogörande af de nyaste erfarenheter från in- och utland. Ateliererna, lärsalame, biblioteksrummen erbjuda alla de fördelar, som den moderna byggnads- och konsttekniken öfverhufvud kan åstadkomma. Det finnes till och med en trädgård, i hvilken yngre målerielever erhålla tillfälle till växt- och djurstudier, taken på ett par byggnader äro bestämda till friluftsatelierer, i ett par torn finnas kulturhistoriskt inredda studierum, i hvilka eleverna kunna studera scenerier och kostymer från olika kulturperioder. I musikhögskolan finnes bl. a. en konsertsal, rymmande 1,600 personer, samt en för konserter och teaterföreställningar afsedd sal med fullständig scen ocli scenmaskineri.
Ehuruväl de privata musikinstituten i Berlin under årens lopp öiverflyglat musikhögskolan, fria som de äro att lämpa sin undervisning efter individen och att bedrifva densamma ändamålsenligt, har dock högskolan sin stora mission att fylla såsom den klassiska musikens beskyddarinna midt uppe i den nuvarande tiden af vacklande stilriktningar och tillfälliga modeutsväfningar. Denna betydelse har hon också för norden, hvarifrån hon årligen får en stor mängd elever.
STALHEIMS HOTELL NEDBRUNNET,
Korrespondens till HVAR 8 DAG från Annie Wall.
BERGEN, 3 nov. 1902.
i idigt i går morgse kom till Bergen den nedslående, sorgliga underrättelsen, att Stalheims nybyggda, ståtliga hotell totalt nedbrunnit natten till söndagen. Ett oblidt öde tyckes härska öfver Stålheim. På några få år har nu elden rasat där för andra gången. Det präktiga hotellet, ett af de största i Norge, invigdes förra sommaren och man kan säga, att det ännu icke var fullt färdigbyggdt, enär det var stark fråga om att ytterligare till-bygga en flygel. Hotellet har städse tagits i så hög grad i anspråk af den starka turistström, hvilken under sommarmånaderna utbreder sig öfver det norska västlandet, att en tillbyggnad kanske varit väl motiverad.
ej, möjligen har en skorstenspipa icke varit tät, men man vet intet med visshet — allt är ännu blott gissningar. Branden observerades klockan 10 på söndagskväll. Den spred sig med största häftighet i den rådande starka stormen och inom två timmar var hotellet lagdt i aska. Med knapp nöd räddade hotellets värd sina barn och intet af lösöret kunde bärgas. Hotellet lär vara assureradt för 400,000 kr.
Senast förliden sommar besökte jag det aUt igenom behagliga och skönt belägna hotellet, som då var ända till trängsel, höll jag på att säga, besökt af resande af alla nationer. Alla, hvilka längre eller kortare tid haft tillfälle att vistas i Stalheims storslagna, trollska bergvärld, äro hänförda af den och längta dit igen. Det stolta, sköna Stålheim lämnar ingen oberörd Så mycket sorgligare därför, att platsen nu ånyo skall stå tom, blottad på husrum tör den resande turisten. Måhända kommer det att dröja länge, innan ett nytt hotell hinner att resas. Men när det sker — borde det nya i så fall byggas af sten och ej af trä, som fallet varit med de tvänne nedbrunna hotellen. Stålheim ligger så högt och isoleradt från vatten, att ett hotell, byggdt af trä å den platsen, naturligtvis medför ännu större risk. Huru branden uppstått, vet man
STALHEIMS HOTELL FÖRE BRANDEN: Hallen.
Amatörfoto.
Kliché: Bengt Silfversparre.
