Sida 824
CARL SEBASTIAN von FRIESEN.
En af de största öfverraskningarne vid tillkomsten af den andra Boströmska ministären den 5 juli 1902 var nog, att rektorn vid Högre latinläroverket å Södermalm i Stockholm, d: r CARL SEBASTIAN VON FRIESEN utnämndes till ecklesiastikminister. Tydligt var, att detta betecknade en önskan från regeringschefens sida, om att ändtligen en verklig reform skulle komma till stånd i den så länga på dagordningen stående, oändligt viktiga läroverksfrågan. Den nve ecklesiastikministern representerade sålunda i främsta rummet skolan, och med kännedom om hans i allmänhet liberala åsikter förklarades det också från vissa kyrkliga kretsar i vårt land, att de religiösa intressena i och med hr von Friesens utnämning blifvit i otillbörlig grad tillbakasatta.
Det är dock mycket möjligt och troligt, att hr von Friesen komm?r att bli icke endast skolan, utan äfven kyrkan till gagn, så till vida att han beträffande den senare kommer, i den mån på honom beror, att verka för nyttiga och nödvändiga reformer. Tiden står ju icke still, och statskyrkan, som är något mänskligt, kan, lika litet som allt annat på jorden, stå still, ifall den vill motsvara tidens kraf.
Enär kyrkomötet nu som bäst äger rum, är särskild uppmärksamhet fäst vid ecklesiastikministern, och HVAR 8 DAG återgifver i dag på sin första
sida hans manliga och respektingifvande drag. * * *
Ätten von Friesen härstammar från Livland. Dess äldste med visshet kände stamfader, Fredrik Wilhelm von Friesen, ingick 1704 i svensk tjänst och blef 1710 för visad tapperhet i slaget vid Helsingborg major.
Född den 10 sep1. 1846 i Hökhufvuds socken i Stockholms län ■— förädrarne voro k. horpredikanten och kontraktsprosten Fredrik von Friesen och Justina Elisabet Brolin — blef Carl von Friesen student i Uppsala 1863, promoverades till fil. d :.r 1869 ocli tjänstgjorde under det närmaste decenniet vid Stockholms gymnasium, tills han 1879 utnämndes ti.l lektor i latin och grekiska vid Högre latinläroverket å Södermalm, hvars rektor han blef 1884. På samma gång bestämd och human i sitt uppträdande samt med en ovanlig förmåga att lätt kunna sätta sig in i allt, har F. varit i lika hög grad omtyckt af .lärjungar och lärare.
I offentliga värf har F. varit mycket anlitad, 1885—90 var han ledamot af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor samt var 1889—1902 en bemärkt medlem af stadsfullmäktige. Af denna korporation utsågs han 1896 till hufvudstadens representant i Första kammaren, där han, oaktadt sin från majoriteten afvikande, mera liberala hållning, ofta lyckats tillvinna sig kammarens öra genom sin logiska framställning och sin praktiska blick. 1901—02 var han suppleant i statsutskottet.
F: s öfverlägsna förmåga har vidare tagits i anspråk vid 1882—84 års läroverkskommitté, där han var sekreterare, och vid läroverkskommittén år 1899. i hvilken han fungerade som v. ordförande. Man bör kanske lägga märke till, att denne reformvän på skolans område varit lektor i de döda språken, något som tydligt vittnar om den äkta halten i F :s liberala sträfvanden beträffande läroverksväsendet, i det att han icke, liksom så många andra, af kärlek till sitt »ämne» låtit förleda sig till att glömma det helas välfärd.
FRÅN STORTINGSVALEN I KRISTjANIA.
Kliché: Kem. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
KRIST1ANU STADS ELtKTORLR VID VALURNORNA.
Foto. Skarpmotn, Kristiania.
Stortingsvalen i Norge ha denna gång följts med ett ovanligt intresse från svensk sida. På deras utgång skulle ju jjero huruvida en unionsvänlig förhandling med Sverige skall
fortsättas eller afbrytas. Valens utgång visar nu en förhandlingsvänlig, absolut högermajoritet, en utgång som måste anses i högsta grad tjäna >Brödrafolkens väl».
— 8o6 —
