Sida 546
HVAR 8 DAG
Sedan de första utropen, anmärkningarne och gissningarne korsat hvarandra, blef det tyst; och ljudlöst gled det långa liktåget öfver det orörliga vattnet, genom det svarta mörkret, medan allas hjärtan bäfvade för hvad som komma skulle — alla utom två: hennes som satt med den dödes hufvud i sitt sköte — ty hos henne hade all förnuftig tanke slocknat för alltid; och hans, som satt vid den dödes fötter, ty äfven om lagens straff skulle nå honom, var detta honom fullkomligt likgiltigt, då han ohjälpligt förlorat henne.
Och så slocknade ljustereldarne så småningom, ■och den tidiga vårgryningen började lyfta på den
svarta slöjan, medförande en frisk vind som dref vattnet ned mot sjön.
*
Nu vagga rika skördar så långt ögat når. Ån är, som sagdt, uppmuddrad och kanaliserad, och på den gå ångbåtarne upp och ned mellan de stora råg- och hvetefälten, hvilka nästan komma en att tänka på Amerikas prärier. Och ljustereldarne hafva sjunkit ned i minnenas värld, med all sin trollska romantik.
Men gamla Maja i fattighuset kan nog tala om dem — det är så godt som det enda hon riktigt kan tala om.
svenskar på automobil genom tyskland
Foto: Jonason, Gbg.
INGENIÖR HENRIK PRIPP I SIN STORA AUTOMOBIL
Två göteborgare, Ingeniör Henrik Pripp och Herr W. A:son Grebst, företogo helt nyligen en automobiltur mellan Rüsselsbeim vid Mainfloden och Göteborg. Automobilen af Opel-Darraque-typen, officiellt byggd i Tyskland, men ursprungligen levererad från Frankrike, motstod på ett glänsande sätt de långa landsvägsfärdernas vedervärdigheter. Gummiringarne gledo oskadade öfver såväl Tysklands härliga, milslångt raka chausseer som Skånes spåriga, smala flintstens makadamiserade vägar, och de 24 hästarna drogo, där vägen så tillät, det gråhvita vidundret framåt med en fart af 65—70 klm i timman. Genom Thüringens härliga skogar, öfver kullar, helt dolda uarer hviiblommrnde körsbärsträd, genom vänliga småstäder och förbi stolla ruiner, styrdes kosan mot noira Tyskland, där vägen timtals låg jämn och rak i sl>kenet, där ändlösa barrskogar omväxlade med öde hedemarktr och där de vägfarande ej på timmar mötte någon människa.
I Danmark och än mer i Sverige väckte den stora vagnpn ej så litet uppseende, hästarne togo saken jämförelsevis lugnt, under det att de körande af oförstånd skrämde upp de beskedliga dragarne medelst ryckningar i tyglarne, pistslag o. d.
I den starka farten var dt t nödvändigt att begagna de medförda läderkostymerna och de skinkl^dda brillorna. Man bör heller icke förundra sig öfver att landtbefolkningen endast ogärna närmade sig dessa bägge vidunder, hvars make de väl ej förr skådat.
Vid ett tillfälle, i Halland, blef folket i en stuga så upp-skrämdt när en af resenärerna i full uniform nalkades för att begära vatten, att stugans ägare, under uttalande af sin förmodan om hvem det var som så hälsade på hos honom, drog ned bössan och ämnade förpassa besökaren ditner där man antog honom höra hemma. I sista ögonblicket fick vår man hört brillor och hätta och kunde så förklara sig.
Af våra svenska vägar, jämförda med utlandets, har automobilen och dess besättning just icke någon fördelaktig erfarenhet. Kanske skall den moderna spoiten med dess tillförsel af turister bidraga att upphjälpa det förhållandet.
efter resan genom Tyskland och på väg till Stockholm.
landsfiskalen c f. köhler.
Landsfiskalen G. F. KÖHLER.
I dessa dagar har den redan från föregående tillfällen bekante landsfiskalen C. F. KÖHLER väckt en lika stor som berättigad uppmärksamhet i och med uppdagandet af de Löf-dahlska brotten. Jämte skarpsynthet äger herr K. en energi som icke känner några hinder eller svårigheter. Ett karaktäristiskt drag berättas från undersökningarne. Löfdahl tillvitade tattarne i trakten en del
brott man miss-täi,k'e honom för. Då förvandlade sig herr K. till luffare och uppträdde en kväll, försedd med en liter brännvin i en tattarstuga, begär och får husrum öfver natten, spelar kort, bjuder på förplägning och — listar ut hvad han vill ha
klTt.
Utan tvifvet är herr K. numera att anse som en af landett största de-tektiva förmågor.
