Sida 504
lars herman tingsten.
Den man, hvars porträtt pryder första sidan af dagens nummer, är en af svenska arméns märkesmän. Hans namn torde icke heller vara obekant för de numera, dess bättre, allt vidsträcktare kretsar, som hysa verk igt intresse för vårt försvarsväsende, och särskildt af vår officerskår är han helt visst känd och erkänd som en af de i sitt kall främste.
LARS HERMAN TINGSTEN är född 1857 och började 1876 sin militära bana som volontär vid Kalmar regemente. Vid sin officersbefordran förflyttades han ti.l Helsinge regemente och därifrån 1886 till generalstaben. Redan dessförinnan hade Tingsten börjat den mi i.ära lärareverksamhet genom hvi ken han i så hög grad gjort sig förtjänt om svenska arméns officersbildning, i det ban redan 1884 förordnades till extra lärare i krigskonst vid krigsskolan å Karlberg. Som nyutnämnd generalstabsofficer öfvertog han förste lärarebefattningen i samma ämne, i hvilken han kvarstod till 1892. Aret dessförinnan hade han fästats vid krigshögskolan som lärare i generalstabstjänst, ett af hufvudämnena vid denna vår viktigaste militära bildningsanstalt, och verkade som sådan till år 1900 för att slutligen sistlidne höst utnämnas till chef för nämnda högskola. Sådana äro de yttre dragen af öfverstelöjtnant Tingstens insats i officersutbildningsarbetet. Generation efter generation af officersaspiranter har under hans kraftiga och kunskapsrika ledning inhämtat de första grunderna af krigets svåra konst, kars efter kurs vid krigshögskolan har ban sökt att föra vidare till kunskap i den högre truppföringskonsten, sökt att uppfostra till den orädda och målmedvetna initiativkraft, som främst satt sin prägel pä hans egen personlighet. Initiativ är, enligt ett skämtsamt yttrande, som ej saknar sin udd af allvar, »någonting som i alla reglementen och instruktioner på det varmaste anbefalles, men som, där det någon gång förekommer, på det eftertryckligaste bestraffas». Ingen har emellertid så som Lars Herman Tingsten förstått att häfda rätten
till initiativ och att hos sina lärjungar väcka kraften därtill — och därför är det också honom man till en clel har att tacka för de lifgifvande impulser till fördomsfritt framåtskridande och den sträfvan »vor-wärts», som synes göra sig gällande hos mången bland de relativt unga i officerskåren, bland dem, som framtiden hörer till.
Vid sidan af sin lärareverksamhet har öfverstelöjtnant Tingsten, förutom den rent militära tjänstgöringen i mer eller mindre maktpåliggande befattningar, på grund af sin ovanliga arbetsförmåga och sina gedigna kunskaper tagits i anspråk som sekreterare eller ledamot i en stor del af de kommittéer, som under de senaste 10—12 åren nedsatts för utredande af militära frågor.' Fere af våra gällande reglementen och instruktioner hafva tillkommit under Tingstens ledning eller medverkan, främst däribland 1895 års exercisreglemente samt det förlidet år fastställda, länge saknade fälttjänstreglementet. I det särskilda utskottet vid urtima riksdagen 1892 var T. notarie och förbereddes därigenom till den ännu viktigare post han kallades att beträda nästa gång försvarsreformen tog ett steg -— och denna gång ett jättesteg — framåt, nämligen posten som sekreterare i 1901 års riksdags särskilda utskott. Redan dessförinnan deltog T. i det rent militära gransknings-arbetet af det inom generalstaben utarbetade härordningsförslaget, hvadan han med fog kan betraktas som en af de till härordningsfrågans relativt lyckliga utgång mest bidragande. Tingsten har äfven varit en af de mest talangfulla och varma förkämparna för en förvaltningsreform.
Öfverstelöjtnant Tingstens utpräglade organisatoriska talang har under de senare åren fört honom in på ett arbetsfält, hvarest man må hoppas att hans verksamhet skall bära de rikaste frukter, nämligen det frivilliga skytteväsendet. Sedan några år ledamot i centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar och ordförande i dess verkställande utskott har T., klart inseende de stora möjligheter till stärkande af vårt försvar som skytte väsende t erbjuder, ställt sin arbetsförmåga och sina kunskaper i skytteväsendets tjänst och nu senast som ledamot i den s. k. landstormskommittén kraftigt tagit till orda i syfte att med skytterörelsen som utgångspunkt bringa landstormstanken till förverkligande.
Öfverstelöjtnant Tingsten har allt sedan 1886 tillhört och befordrats inom generalstaben, med undantag för åren 1898—1900, då han stod som major pa Svea Lifgarde. Sin nuvarande grad nådde ban 1901, och blef som redan nämnts, förliden höst utnämnd till chef för krigshögskolan.
FÄLTRUSTAD HÄSTGARDIST. Denna uniform jämte seldon m. m. skola sändas till en internationell uniformsutställning i Portugal.
VÅRBILD FRÅN HALMSTAD 1903. Fotografi tagen af O. Bock den 21 April.
