Sida 671
HVAR 8 DAG
KRONPRINSESSAN VICTORIAS KUSTRESA.
Foto. Karlson, Karlskrona. X — Klicht: Kem. A.-B, Bengt SUfimparre Sthlm—nig
KRON PK INSESSAN (X) JÄMTE PRINS VILHELM (—) VÄLKOMNAS I KARLSKRONA.
[-Kronprinsessan-]
{+Kronprinses- san+} Victoria företager nu en »Drottfärd» efter återkomsten till Sverige från den långvariga vistelsen utrike?, som bekant betingad af det för Kronprinsessans hälsotillstånd otjänliga svenska vinterklimatet. Så-)ur da inträffade H. K. h. i Karlskrona den 26 Juni, där en lika
hjärtlig som vacker hyllning
välkomnade henne, åtföljd af Prins Vilhelm. Den 29 s. m. sammanträffade Kronprinsessan i Kalmar med Kronprins Gustaf som jämte
[-arfstorhärtig-paret-]
{+arfstorhärtig- paret+} af Baden
Foto. Herm. Sandberg, Kalnuir. Kliché: Bengt Silfversparre.
svenska kronprinsparet samt badens arfstorhertigpar landstiga i kalmar.
anländt dit. Efter besök i Ka -mar slott afreste de furstliga personerna till Borgholm, där det af Kronprinsessan för bebebyggande afsedda området togs i betraktande. Badsällskapet å denna plats hade anordnat ett festligt mottagande. Tyvärr har icke den fotografiska företagsamheten varit stor å de senast nämnda orterna, att döma af resultatet af våra ganska energiska försök att skaffa goda fotografier från berörda tillfällen.
EN FRIGIFVEN.
För HVAR 8 DAG af Erie Blacagi.
(Forts, och slut.)
Ändå är det ingen därute på Blåhamra, som får så regelbundna besök och därmed jämna underrättelser från sin öfvergifna värld som herr James.
Hvarannan söndag kommer där resande in på gården en åkarvagn, som kört från staden tidigt om morgonen, och den stora, gråblackiga hästen har fått knapp rast på dessa, fyra milen.
Men uppe på vagnen sitter den kutryggige lille skrifvaren i en gammalmodig svart röck och händerna röda af kyla och frågar ödmjukt, om herr Brighton är hemma, om herr Brighton möjligen skulle ta' emot, hvilket icke behöfdes, ty här vid Blåhamra äro alla alltid hemma, och här vid Blåhamra taga alla alltid emot.
Men kommer då herr James själf ut, sitter han ändå stilla och bockar uppifrån vagnen och håller
i skj utspo jk en, att han icke skall knäppa upp fotsacken.
»Jag skulle komma och hälsa på herr James en gång», säger han och är oändligt generad, och man kan tro, att han straxt skall resa sin väg igen.
»Ja, det var snällt», säger herr James, och då stiger han ned och stannar hela dagen och följer herr James ut i skogen och till utsiktsberg och beundrar hans häst i stallet och tranor vid dammen.
Om middagen dukar man hans kuvert bredvid herr James', men han sitter tyst och tafatt och försöker komma ihåg att icke äta med knifven, och det är tydligt, att det långa bordet, där hvar och en vill vara vänlig och tala till honom, gör honom förskräckt och olycklig.
Men om eftermiddagen röker han sin pipa framför brasan inne i herr James' rum, då är den lille skrifvaren icke längre så betryckt och bortkommen utan förnöjd och hemmastadd, och då kunna de som gå utanför ibland till och med höra ett lustigt
- 653 -
