Sida 828
HVAR 8 DAG
fickan och beredde sig att tända en cigarrett. i detsamma tycktes han erinra sig något:
»För öfrigt tänker jag, fröken själf röker ■— det har ju numera blifvit så allmänt inom den högsta societeten, att damerna röka sin cigarrett — jag tilllåter mig att säga, att jag för min personliga del tycker det ligger något visst tilltalande pikant i att se en dam röka. Det borde rent af ingå i den kvinnliga uppfostran detta, ty tänk så angenämt för en man att se sin hustru dela denna njutning. Jag har just här ett par fruntimmerscigarretter, som jag vid en middag i går hos ryske ministern fick af furstinnan Radevesky. Hon kunde ej nog lofprisa dem och sade att de äro de ryska adelsdamernas favoritcigarretter. Skulle inte fröken vilja göra mig den äran att röka en af dessa? Jag skulle då kunna odeladt njuta af min egen cigarrett, om ni också röker; hur det är så generar det en i alla fall något, om man icke själf röker, att känna cigarrettröken.»
Letitia tvekade — hon brukade aldrig röka, var oj ens säker på, att hon tålde vid en cigarrett. Men å andra sidan sedt, vore det ju nästan genant att neka, han hade ju sagt att alla. damer inom högre kretsar gjorde det — alltså vore det fint —- och comme il faut ville hon förstås gärna vara
»Jag hoppas, att fröken inte illa upptar min bön», fortsatte han, då han såg hennes tvekan, »kanske fröken anser det oförsynt detta af mig, en frätning. Jag känner ej fullkomligt konvenansens lagar i Amerika; själf är jag en främling här, men i mitt hemland Ungarn skulle det gå väl för sig. För rästen kanske fröken tillåter, att jag presenterar mig själf» — och han drog upp ett elegant kronprydt visitkort och räckte henne.
»Grefve Olinsky», läste miss Letitia, rodnande af sinnesrörelse. Tänk en riktig grefve, hvad de skulle bli afundsjuka på henne där hemma för detta angenäma reseäfventyr! Och tänk, tänk om hon skulle bli grefvinna!
»Mitt namn är Letitia Wright», sade hon och räckte honom handen på amerikanskt manér, »och ni misstar er, herr grefve, om ni tror, att ni på något sätt brutit mot den amerikanska etiketten. Jag tackar er hjärtligt för den erbjudna cigarretten och vill gärna röka, om det gör er ett nöje. att ha sällskap. Naturligtvis röker jag passioneradt som alla amerikanskor.»
Grefve Olinsky hjälpte henne leende att tända cigarretten, och snart sutto de med hvar sin blossande cigarrett i munnen och konverserade gladt och oge-neradt, som gamla bekanta.
Miss Letitia ansträngde sig att dölja, hur ovan hon var att röka, hon höll cigarretten så ledigt mellan fingrarne och blossade och rökte alldeles som en gammal van rökare. Men hon led riktiga kval. Hon kände sig så egendomligt dåsig och trött, och när hon kom mot slutet ai cigarretten kände hon rent af äckel — cigarretten kväljde henne riktigt. Att det skulle vara så svårt att röka en cigarrett, hade hon dock icke trott. Hon arbetade i alla fall tappert emot den alltmera tilltagande slapphetskänslan och rökte modigt på cigarretten till slut. Grefven tycktes inte märka hennes illamående, utan konverserade ledigt och angenämt, under det han rökte den ena cigarretten efter den andra. Miss Letitia ansträngde sig att uppmärksamt åhöra hans glödande beskrifningar öfver sitt fädernesland.
Det sista, hon tydligt hörde, hur han sade var: »Kom ihåg nästa gång ni reser ut på någon liten nöjestripp — jag förmodar, att ni liksom de flesta amerikanskor med förkärlek reser till Europa — att ni då väljer Ungarn. Jag skall bli lycklig öfver
att som ciceron få föra er omkring i vår vackra hufvudstad, om ni vill tillåta mig det.»
Sedan hörde miss Letitia ingenting mera —• hon drog en djup suck —- af glädje öfver hans tillbud eller af smärta öfver sin egen oöfvervinnerliga sömnlust -— är ej godt att afgöra — och insomnade — — —
Ett par dagar därefter hade man mycket roligt i Neward. Alla amerikanska tidningar innehöllo nämligen mycket detaljerade skildringar öfver den senaste järnvägsstölden. De beskrefvo, hur den kände ficktjufven Ströke vid ett af sina sedvanliga besök på en af New-Yorks banker (det var ett af hans vanliga knep detta att förklädd besöka någon bank för att. under någon förevändning att köpa några utländska pängar eller dylikt få tag i något nvtt »offer») observerat en miss W. från en småstad söder om New-York, som där uttagit 100,000 dollars. Vidare har han tagit reda på ocli följt efter henne och lagat så att han kommit i samma kupé som hon på tåget, hur han presenterat sig som ungersk magnat, »grefve Olinsky», inledt konversationen och slutligen bjudit hemie en cigarrett, som innehöll ett sömnmedel. Sedan miss W. rökt slut cigarretten, föll hon snart i djup sömn, och vaknade ej förr än konduktören vid framkomsten till New-York anskaffat en läkare, som på lämpligt sätt återkallade henne till medvetande. Men då voro såväl grefve Olinsky, alias ficktjufven Ströke, som hennes resväska, innehållande 100 000 dollars samt hennes nip-per, försvunna!
Efter detta ombesörjde miss Letitia Wright aldrig själf sina affärer och inledde inga vidare bekantskaper på järnvägsresor — men hon flyttade mycket snart från Neward.
EMANUELLA CARLBECKS MINNE.
banbrytare i sverige för sinnesslöa barns vård.
Amatör foto. Kliché: Bengt Silfversparre.
Vi återgifva här en amatörfotografi af den nyligen å Mariestads nya begrafningsplats aftäckta, af Skaraborgs och Älfsborgs läns landsting resta, vackra minnesvården öfver Emanuel la Carlbeck.
— 8io —
