Sida 816
OMBORD PÅ JAKTEN »SVENSKA VAPNET».
För HVAR 8 DAG af Hugo Samzelius.
Rådmannen i Torneå Petter Lythræus, en af stadens större handelsmän, hade haft idel molest och bekymmer under de vedervärdiga krigsåren 1808 —1809, då staden öfversvämmades af krigsfolk och borgerskapet med pock nödgades föda de arma trupperna. All handel låg nere, och nu syntes man förhindrad att vidare under detta ömkliga jordelif idka köpenskap med Stockholm.
Med »Kongl. General Krigs Comm'ssariatet vid Norra Arméns Första fördelning» hade man, på grund af intendenten, hofjägmästare Klingstedts energiska föreställningar, visserligen år 1808 träffat aftal om leverans för arméns behof af 1,000 lispund smör i månaden mot kontant och riklig betalning, men så behagade den i Torneå s'g uppehållande vice landshöfdingen och lagmannen Ekorn ställa sig indignerad öfver att man ej åtlydde hans befallning att af de 14- à 15,000 lispund, som man hösten 1803 hade inlastade pà fartygen för expor: till Stockholm, kvarhålla åtminstone 2,000 lispund för november och december månaders behof. Ingen kunde väl ana, att Finlands segervana trupper skulle förjagas ur eget land och nödgas att som flyktingar inkvartera sig i Torneå, Sveriges nordligaste stad, där en olidlig brist på lifsmedel snart yppade sig. Förutom högkvarteret och generalstabsvakten hade omkring 300 man inkommenderats till Torneå, och ehuru största parten af de finska trupperna höll till i landsorten — ända uppåt Öfver-Torneå och byarne där omkring — var det ibland nog så svårt att anskaffa den enklaste kost åt de blottställda krigarne, i hvilkas leder till på köpet fältsjukan eller faltfebern obarmhärtigt rasade. Borgerskapet klagade hos befälhafvaren för norra armén, g?neral Klercker, och anförde bland annat, att trupperna på sina respektive förläggningsorter själfva upphandlade det smör, som man i Torneå afsett att få köpa för att kunna fullgöra leveranskontraktet, hvarjämte stora utskrifningar af hö och färskt kött förekommo, sà att allmogens ladugårdar och möjligheter a t producera smör förminskats, varande ändtligen allmogens smörpris numera så höga, att borgerskapet endast med förlust kunde leverera smör till kronan.
Ekorn invände och Klercker resolverade från högkvarteret i Hernösand den 4 mars 1809, att det vore »Handlande Borgerskapets i Torneå owillkoriga pligt och skylldighe!» att noga fullgöra sitt leveranskontrakt. Huru eländig var ej hela denna de finska truppernas inkvarteringshistoria i Tcrneåtrakten, där kölden vintern 1808—1809 var bitande skarp, där sunda bostäder saknades, där lifsmedel felades och där febrarne härjade! Storartade voro Klingstedts ansträngningar, men man visste ofta ej huru följande dag möjlighet skulle yppa sig tid lifvets uppehälle. Nyårsdagen 1809 uppgafs anta'et sjuka vara omkring 2,500 och vid januari månads s ut 3.200. Under hela Torneåtiden torde väl minst 6,000 personer legat insjuknade. När i mars 1809 den ärorika, af nöd hemsökta finska armén bröt upp för att tåga söderut, hade omkring 2,000 af de insjuknade gått bort från detta bekymmersamma jordiska.
Så hade den lättskrämde Gripenberg kapitulerat i Månsbyn nere i Kalix, en värdig efterföljare till riksolyckan Cronstedt på Sveaborgs fästning. De första dagarne i april 1809 hade Torneå genomströmmats af ursinniga finnar, som nu sågo sig nödgade att utan svärdsslag lämna gamla, Sverige åt sitt öde och tåga vidare nedåt finska kusten för att i öfverenss ämmelse med den skymfl ga kapitulationen öfver ämna sina vap?n åt den i Kemi stående ryska styrkan. Det var ej nog med gevär och bajonetter, utan till råga på olyckan må-
■}te tolf fanor och 22 kanoner gifvas i ryssens våld.
Schuva^vs af köld, proviantbrist och sjukdomar anfäktade ryska trupper hade omedelbart hållit sitt intåg i Torneå. Det bedröfliga inkvarteringssystemet fortfor — nu desto odrägligare, då något ätbart endast med största möda kunde anskaffas. Ändtligen tågade de ryska trupperna längs kusten vidare nedåt det värnlösa Sverige, men en rysk kommen-dering under befäl af major Afrosmoff kvarlämnades i Torneå. Michel Afrosimoff var en välvillig person, som sökte förebygga alla våldsdåd mot Torneåborna och lika välvilligt rekvirerade proviant i näjden. Men ingen proviant tillfördes det ryska lägret — man var van vid näfrätt och hårdare kommando. Ändtligen såg sig Afrosimoff den 26 juni 1809 nödgad att med tillhjälp af sin svenske tolk aflåta. en skrifvelse till Torneå stads borgmästare, hos hvilken han klagade öfver invånarnes »besynnerliga gensträfvog-het» mot att uppfylla de lättaste befallningar och att mot kontant betalning lämna de nödställda trupperna ätliga varor. »Ortens invånare visa en ovilja och ett hat, som icke annat kan än gå till sinnes. Rätt nu hafva vi icke, si officerare som soldater, annat än det bröd, som vi måste släpa längre ifrån än Petersburg. Begäres något, ehuru till ett oerhördt pris, blir svaret alltid nej. Orten överflödar dock af fisk, smör, mjölk, med mera», klagade Afrosimoff, som icke fattade svenskarnes af gammalt rotade ovilja mot ryssen.
Borgmästaren hade anbefallt rådman Lythræus att söka skaffa den ryska militären lifsmedel, och denne hade i sin ordning tillsagt sin son Isak att mecl handelshusets jakt Svenska Vapnet segla ut till skärgårdsbyarne för att köpa fisk, mjölk och smör åt trupperna. Det var med tungt hjärta Isak Lythræus åtlydt den gifna befallningen, ty dels kunde man haft angenämare uppdrag än att i härliga midsommartider flacka mellan sjöbyarne för att med lock och pock köpa proviant åt arffienden, dels lämnade han nu Afrosimoffs adjutant, löjtnant Ilja Semenovitsch Vlasoff, fältet öppet att kurtisera Lisette Rechardt, Isaks fagra käresta. Förstås, att Vlasoff ej var värst att frukta som rival, ty han var ryss och kunde icke svenska, endast en smula af fransyska språket, men hans lena sammetsögon smekte Lisette, då han talade vid henne — och det var ganska ofta, ty Rechardts liade fått honom på sin lott som inkvartering. »Vous ëtes si jolie, belle amie — je vous aime!» jollrade ryssen och hade svårt att hålla fingrarne i styr. Men det var nog bäst för Ilja att söka göra detta, tv eljest skulle Isak med det snaraste offra honom åt hämndens lystna gudar. En svartsjuk älskare har inga hänsyn.
Jakten seglade för förlig bris öüver Seskarfjärden och kom snart in i den öfre skärgården med än kala, steniga holmar, än skogbeklädda öar, med naturliga alhäckar i strand, stora, vackra öar. Vid styret satt Isak Lythræus i tankar öfver hvad detta sorgeår väl vidare skulle bära i sitt sköte. De finska trupperna hade kapitulerat och med sorg och harm dragit nedåt sitt land igen. I Sverige huserade ryssen längs hela kusten, och det var väl endast, en tidsfråga huru länge det skulle töfva innan hela landet var eröfradt. Torneå var utarmadt, utsuget, dess handel ödelagd. De flesta köpmän — hela familjen Pipping bland andra — hade blifvit ruinerade på smörkontraktet, inkvartering, kontributioner. Nu hade ryska trupper efterträdt den finska armén, och eländet hade endast vuxit. Ryske befälhafvaren var blidare i ton och språk än den svenske, men han var ej lika pålitlig
— 798 —
