Sida 390
HVAR 8 DAG
(Forts, fr. sid. 367.)
stämma, »men kom ihåg, att du inte är min trolofvade inför världen förrän om en månad.»
Härefter följde en hel del dumheter — innehållslöst prat — sådant, som älskande bruka ha för sig, men jag skyndade att aflägsna mig — generad öfver att så här ofrivilligt ha blifvit vittne till denna scen. Nu visste jag emellertid att d'Ormand och marchesan verkligen voro förlofvade — lycklige piins! Detta var emellertid den sista stölden, som begicks
— efter denna tid tycktes tjufvarna vara totalt försvunna. Förmodligen tyckte de sig ha gjort ett tillräckligt kap — och det var sammanlagdt en hel förmögenhet i sanning.
Den vackra marchesan stannade ännu tre veckor lika firad och omsvärmad af beundrare. Jag undrar, huru många giftermålsanbud hon egentligen fick mottaga! Men så en dag kom upplösningen. När posten en morgon utdelades, fanns där en tio stycken bref med samma handstil — små ljusröda, doftande bref
— alla adresserade till någon af badortens ungherrar
— samt ett till hertiginnan d'Orsalue. Léon Valvert, hvilken jag känt, sedan han var en liten pojke, kom själf och visade mig sitt bref — det var från marchesan och innehöll följande:
»Léon! Ni tror, att jag skall gifta mig med Er. Detsamma tro äfven nio andra herrar här, fråga blott alla dem, hvilka i dag mottagit ett liknande bref från mig. Ack, jag hyser nästan medlidande med Eder, för att Ni så grundligt blifvit dragna vid näsan. Medgif dock, att det verkligen fordras intelligens hos en kvinna, för att hon skall kunna vara hemligt förlofvad med tio stycken på en gång! Tyvärr kan jag ej gifta mig med någon af Er — ehuru jag tyckte ganska mycket om att mottaga alla
Edra »fästmanspresenter» i form af ringar, armband och andra smycken. Saken är nämligen den, att jag redan är gift — med min egen betjänt — d. v. s. den man, som spelat min betjänt under denna angenäma badsejour. Framför mitt hjärtligaste tack till hela societeten för all vänlighet och »offervillighet» mot »marchesan di Mareno». »Marchesa» är ju en rätt ståtlig titel för dottern till en skomakare! Ni ser, jag skäms ej för min börd — i ett afseende står jag dock högt öfver Er alla — ty Ni ha blifvit grundligt öfverlistade. Ni måste erkänna, att alla inbrott voro mästerligt utförda! Det är ej dönt, Ni försöka göra några efterspaningar, Ni skola dock aldrig finna oss, vi äro redan, då Ni läser detta, i säkerhet på en aflägsen plats, där vi i lugn och ro skola njuta af de rikedomar, vårt »handtverk» inbrakt oss. Ja, min käre Léon, så går det till i världen — bedraga — eller bli bedragen!
Marchesa di Mareno.»
Biljetten till hertiginnan d'Orsalue lydde:
»Min kära Suzanne! Då jag vet hur Du fasar för att använda oäkta smycken, vill jag gifva dig ett vänligt råd — använd ej vidare Ditt diamanthals-band! Det äkta halsbandet var det, som försvann i toalettrummet på en bal hos mig, detta är det, som min man under tiden praktiserat in i Ditt toalettrum. Han är så skicklig att imitera juveler, min Jacques.
Din tillgifna Diana di Mareno.»
Ja, mina vänner, detta är historien om marchesan di Mareno och de hemlighetsfulla inbrottsstölderna här, hvilka ännu bry många detektivers hjärnor!
SÖDERTELJE BADINRÄTTNING I ASKA.
miur |Ö||||
Foto. Lundin, Södertelje. Klicht: Kern. A.-B. Bengt Silfixriparre, Sthlm—Gbg.
SÖDERTELJE BADINRÄTTNING före och efter branden.
Den 21 februari på natten utbröt eld i Södertelje badhus, uppfördt för c:a 12 år sedan och brandförsäkradt för 75,000 kronor. Societetshuset och Badhotellet räddades och den frekventerade sommarkurorten kommer nog icke att låta denna olycka hämma
framåtskridandet.
— 372 —
