Sida 322
HVAR 8 DAG
(Forts, från sid. 301.)
från harems- och spelhus-lifvet å Järfva, förr än efter drottning Lovisas död (1871). Då det glun-kades om, att konung Karl funderade på att gifta om sig för att söka få kronan att öfvergå till hans egna afkomlingar, vågade Demirgian presentera en kandidat till drottningvärdigheten. I Paris hade han sammanträffat med en polsk grefvinna Graczinsky och hennes dotter, Graciösa G., hvilkens far var ingen mer och mindre än Italiens Vittorio Ema-nuele. Den unga damen i fråga var en strålande skönhet — och därtill mycket rik: man talade om 16 millioner (hvilket dock lär ha varit mycket öfverdrifvet). I alla fall var armenien här i sitt element: han fick af grefvinnan ett löfte om 1 million, i fall han kunde skaffa hennes dotter en drottningkrona, — och å andra sidan uppeldade han den sjuke konungens inbillning med tal om än grefvinnan Graciösas skönhet, än dessa millioner, som skulle sätta konungen i stånd att verkställa så många af sina drömmar, särskildt för Stockholms förskönande.
Att saken verkligen någon tid varit å bane, är visst; från vårt sändebud i Madrid inberättades, att man där var beredd att upphöja den sköna Graciösa i furstligt stånd, om förmälningen kunde bli verklighet. (Spaniens konung var då Vittorio Emanue-les son Amadeo). Men så kom katastrofen: konung Karls förnyade insjuknande och hans däraf nödvändiggjorda förande till Aachen. Ej ens där fick han vara i fred för armeniern och den polsk-italienska grefvefamiljen. Demirgian telegraferade från Stock-
holm och ville komma till Aachen, — grefvinnan Graczinsky från Paris och ville äfvenledes göra ett besök. Men dödens skuggor hade redan lägrat sig kring kungen, — oc.h båda framställningarne af-böjdes.
— — — Efter Karl XV: s bortgång fanns ej längre här någon plats för en »Demirgian». Han insåg det själf — om ej af annat så af hans 1001 fordringsägares påträngningar. Och så utrymde han en vacker dag helt hastigt och lustigt sitt Järfva — för att dyka upp i Paris.
Där var nu kommunen nätt och jämnt krossad, ocli legitimisterna höllo som bäst på att störta Thiers. Demirgian, som nu ånyo kallade sig Habib Bey, näst-lade sig för en kort tid in hos Mac Mahon, — han, som »skulle göra't». Men man fick anledning tro, att han spelade en dubbel-roll, en förrädares roll, och därmed var hans bana slut äfven här.
Under tiden hade hans vilda utsväfningar så angripit hans nervsystem, att han en dag fick ett anfall af öppet vansinne. Han befann sig då i Marseille, dit han begifvit sig för att söka lägenhet till Egypten, i hopp om en ny existens hos sin gamle herre, khediven Ismail. Nu blef han emellertid inlagd på hospital, till en början för observation; men hans vansinne befanns snart obotligt. Det var af vild, maniakalisk art, så att den snart inträffade döden gjorde en befriares tjänst. »Demirgian» hade då, 1875, nått några och 50 (55?) års ålder.
En äfventyrarebana var ändad ...
DEN STORA ELDSVÅDAN l ÖSTERSUND.
Foto. Olsson, Östersund. KliMs Ken. A.-B. Bengt SUfpertjMnrre StMm—Gbg.
ÖSTERSUNDS MEKANISKA VERKSTAD I RUINER.
Den 22 januari utbröt eldsvåda i Östersunds mek. verkstad, därvid en byggnadskomplex, innefattande maskinverkstad, smedja och gjuteri m. m., fullständigt nedbrann, lämnande en grushög af byggnaden med krökta axelledningar och sönderslagna och totalt förstörda maskiner. Jämte en myckenhet maskiner uppbrunno samlingar af modeller och ritningar. Verkstaden, som ha4e en hel del beställningar inne, kommer sannolikt att med första återuppbyggas.
— 304 —