Sida 329
HVAR 8 DAG
anpassar sig smeksamt till hvarje kroppens rörelser, återgifver kroppens sköna linier. Man skulle kunna tro att denna lätta dräkt, som knappast är någon dräkt alls, vore ägnad att framhäfva ett sinnligt moment i dansen. Men detta är ingalunda fallet hos miss Duncan. Hon förstår gifva en fullständig naivitet åt sina rörelser; de andas fin kyskhet; hermes konst är lyrik, ren jungfrulig lyrik. Ändock är hon visst ingen svlfid, utan ganska kraftigt byggd; hon är icke heller någon egentlig ungdom.
Första kvällen jag såg henne, dansade hon sina »idyller» efter gamla mästares berömda målningar. Lätt och sväfvande kommer hon in, men dock med säkra rörelser. Hon höjer armarna, sträcker fram foten, böjer kroppen, allt i veka, rytmiska linier. Hon dansar med hela kroppen, hvarje lem, hvarje muskel synes i hvarje ögonblick fylla ut ett ackord i ett vågspel af rörliga linier, och genom detta formspel tränger den formbildande känslan fram. Så omsätter hon Boticellis »Primavera» i plastiska rörelser, genom hvilka den gryende våren, det uppvaknande lifvet jublar; så förkroppsligar hon i »Musette», ett obekymradt människobarns lek med lifvet; så tolkar hon på ett underbart sätt i »Flickan och döden» den unga flickans lifsglädje till dess döden plötsligen kommer öfver henne midt uppe i hennes vårglädje.
Den andra gången jag såg henne dansade hon
— Chopin; en hel afton Chopin; masurkor, valser, preludier, polonäser! I ett förord till programmet framhöll danserskan, att musikens luftsvängningar kunna omsättas i kroppens rörelser, och att därför en sådan öfverensstämmelse skulle kunna åstadkommas mellan tonerna och kroppsrörelserna, att dansen kunde utlösa samma känslor och idéer, som der hvilka behärskat kompositören vid hans arbete. Huruvida miss Duncan i denna mening dansar Chopin. är svårt att säga, och kan åtminstone icke bevisas; men nog vittnar det om hennes konst att hon flere gånger lios publiken med sin dans uppväckte samma, eller närbesläktade idéer som den motsvarande musiken framkallat. I en ständigt växlande rörelseström, växlande i fart, styrka och djup, i en lefvande följd af sköna linieformationer tolkade hon alla växlande stämningar i Chopins musik och uppnådde höjdpunkten af sin konst, där hon genom dansens yttre form direkt för det inre ögat framkallade föreställningar från djupet af denna musik. Icke ens en skugga af orenhet föll öfver denna dans i den lätta genomskinliga klädnaden öfver den trikåfria kroppen, och karaktäristiskt var det att damerna voro de ifrigaste att applådera och tränga sig fram till scenen för att komma konstnärinnan närmare.
Nästa gång skall miss Duncan dansa — Wagner.
EN HYLLAD TEATERVÄN.
Kliché: Bentjt Silfversparre.
60 år fyller den 15 febr. kamreraren vid Dramatiska teatern i Stockholm, August Fn/ck, hvilken ailt sedan den 1 juli 1X88 innehaft sin nuvarande b«.fat'ning. I sin ungdom skådespelare vi l olika sällskap, var F. 1^74—88 anstäld vid Nya teatern i Stockholm, under ) r och fru Stjernström samt sedermera hrr Josephson och Holmquist. 1 de olika egenskaperna af skådespelare, sekreterare, andre regissör och ekonom, hvarefter F. helt och hållet ägnade sig åt ekonomiens värf vid teatern.
En mera plikttrogen, flitig och dugande person, än hvad F. är på sin post, i-kall bli svårt att uppleta. Han är också aktad och varder >d af alla samt känd i vida kretsar. Dramat iska teaterns artister hedra honom på 60-årsdagen med en beneficeföreställning efter särdeles rikt program, och vänner och btkania utom teatern komma mangrant att deltaga i hyllningen.
rmo. hvar s dag. KAMRER AUGUST x ALCK.
NORDISKA IDROTTSVECKAN I KRISTIANIA.
(Till illustrationerna å följande tvänne sidor.)
I föregående nummer lämnade vi bilder från skridskotätlingarne och återkomma i dag me 1 en h' 1 samling af törträffliga snapshots från de stora täflingarne i skidåkning och ridt. Som vi förut nämnt, ai se vi också nu en detaljerad beskrifning af resultat o. d. vid dessa olika sportfester vara obehöiliga i HVAR 8 DAG, dar rapporterna lämp-
ligare kunna ersättas med illustrationer, i och för sig tillräckligt talande. Emellertid bör det sägas,, att de svenska idrottsmännen blifvit på ett v n-nande sätt emottagna och som täflande lojalt behandlade. Och de växlande segrarne hälsades med lika uppriktigt varma hyllningsrop vare sig de kommo på norsk eller svensk sida.
— 311 —
