Sida 152
HVAR 8 DAG
denna tid knappt vågade visa sig på hafven på grund af kriget med England. Och det var med hänsyn härtill, som den nämnde London-köpmannen räknat ut, att det kanske kunde vara en fördelaktig spekulation att sända en skeppslast lifsmedel och andra handelsvaror till den öfvergifna ön.
Det torde knappt behöfva sägas, att detta var ett företag alldeles i Jörgen Jürgensens smak, — kanske tänkte han redan nu på möjliga äfventyrliga, och följaktligen för honom lockande följder, af detsamma. Alltnog: våren 1809 seglade han och Phelps till Island (utan att någon engelsk myndighet tyckes ha lagt några hinder i vägen) med ett litet, men väl lastadt fartyg. Men — de förbjödos att sälja sina varor! Guvernören grefve Trampe, som tyckes
den. Jürgensen hade med sig utom Phelps en ka-parekapten Lixton, men de tyckas ha låtit honom helt och hållet taga ledningen.
Och nu blef det »annat ljud i skällan». Med en »lifvakt» af ett dussin oförfärade sjögastar infann sig Jörgen Jürgensen hos hans höggrefliga 3xcellens, som nödgades att låta internera sig som fånge ombord å skeppet. Själf förde Jörgen med kraftig hand tyglarne. I Reykiavik och dess om-näjd lät han ofördröjligen kungöra, att det danska väldet vore slut, och danska lagar och förordningar afskaffade. Alla danska ämbetsmän entledigades, och nya utnämndes.
Då samtidigt för billiga priser de medförda förråden försåldes till de nödlidande isländingarne, är
Kliché : Kem A.-B. Rcnqt SVfivrsparre Sthlm—Gbg.
Foto. Andree, Strömstad.
DE SENASTE POSTRÅNEN: bårby skog där det andra postrånet ägde rum
Under senare tider har vid tvänne olika tillfällen posten nattetid rånats under vägen mellan Strömstad och Kornsjö i Norge. Andra gången skedde det vid det ställe vår bild återgifver, och som ligger å norsk sida nära gränsen. Man har redan uppdagat att rånaren är postköraren. Beloppet rör sig omkring 1700 kronor. (Fotografien är tagen af för H. 8 D. speciellt utsänd fotograf.)
lia varit en trånghjärtad och bornerad man, förklarade sig trots den på ön rådande nöden ärna strängeligen upprätthålla det kongl, danska förbudet mot all handel med engelsmännen.
För tillfället var det ingen annan råd än att lyda — och återvända. Men förvisso mognade redan nu hos Jürgensen det beslut, som han ett par månader senare verkligen utförde
Midsommardagen samma år (1809) visade sig ånyo ett skepp med engelsk flagg samt fördt af Jürgensen utanför Reykiaviks hamn. Men nu var det ett helt annat fartyg: ett gammalt örlogsfartyg, som man lyckats komma öfver gud vete hvar — bestyckadt med ett ansenligt antal kanoner, som från skeppets bredsida hotade den försvarslösa sta-
det ej att, undra på, att de ej gjorde något motstånd — oafsedt att ön var alldeles blottad på militäriskt försvar. Man tog saken passivt och väntade lugnt på, att saken skulle på ett eller annat sätt afvecklas.
Detta skedde förr, än man kanske trott. Men, under tiden »regerade» vår Jörgen nitiskt och kraftigt, samt ej utan duglighet. I en utfärdad proklamation förklarade han sig såsom »Protector» öfvertaga öns styrelse, till dess en nationalförsamling hunne sammankallas. Vi ha redan nämnt, att han i denna proklamation kallade sig helt majestätiskt: »Wi», men vi hafva icke funnit något bevis för, att han, såsom det påståtts, verkligen kallat sig konung. I sigillet står »I. I.», hvilket man sä-
— 134 —
