Sida 368
SVENSK VATTENBYGGNADSKONST.
Sveriges förnämsta rike-do mar, särskildt med tanke på framtiden, bestå ju nu, sedan det tagits hardt på skogarne, i landets snart sagdt outtömliga kvantiteter järnmalm samt i dess vattenkraft. Att äga billig kraft oca ständigt til förfogande, utan att vara beroende af tillfälliga omständigheter, är naturligtvis af allra högsta vikt för ett lands industri och kommunikationsväsen e. Och i elektricitetens århundrade är vattenkraften oändligt värdefull.
HVAR 8 DAG visar i dag bilden af en man, som gjort sig ett berömdt namn in om'vatten'-facket. Man kan säga, att JOHAN GUSTAF RICHERT i detta afseende brås på sin & fader, öfversten och chefen för Väg- och Vatten-byggnadskåren Joseph Gabriel Richert. Den Rich-ertska släkten är för öfrigt en från Frankrike kommen adlig släkt, af hvilken sannolikt några medl mmar utflyttade till Tyskland under Hugenottkrige i, på gru d af de föiföljelser som drabbade slakten i egenskap af piotestantisk. Svenska grenens äldste kände stamfader, Joachim Richert, inkom före 1647 från Stralsund till Ronneby, där han blef rådman. Hans sonsons .son Johan, f. 1716, död 1783, radman i Karlshamn och tit. borgmästare, är den siste gemensamme stamfadern för de olika grenarne i Sverige, bland h ilKas medlemmar voro de bekanta bröderna Richert, den ene framstående rätt>lärd, den andre språkforskare.
Johan Gustaf Richert är född den 16 maj 1857 i Stockholm i dåvarande löjtnant Richerts äktenskap med Hedvig Magdalena Netzel. Han aflade 1876 studentexamen i Göteborgs Realgymnasium och blef s. å. elev vid Tekniska högskolan, hvarifrån han, efter att ha genomgått fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst, utexaminerades 1880. Somrarna 1874 och 1875 var R. elev vid Bergslagernas järnvägsbyggnader, sommaren 1877 vid stambanan Torpshammar—Riksgränsen, och april 1880—juni 1881 vid hamnanläggningars vid Lilla Värtan.
Från och med juli 1881 till december 1896 tjänstgjorde den begåfvade och ovanligt flitige unge mannen som ingeniör och afdelningschef vid Göteborgs stads bygenadskontor samt har sedan från 1897 varit konsulteran le ingeniör i Stockholm. 1898—99 var R. därjämte extra lärare vid Tekniska högskolan och aug.—november 1899 t. f. byråingeniör vid Väg-och Vattenbyggnadsstyrelsen.
INGENIÖR GUSTAF RICHERT.
Ingeniör Richerts konsultativa verkamhet har företrädesvis omfattat: Vattenledningar, vattenaf-lopp, vattenkraftanlàggningar, sjöregleringar och kanalbyggnader till ett antal af omkring 150 stycken — ett i sanning präktigt arbete! Särskildt bör nämna* att ingeniör R. nyligen vid en täflan i S:t Petersburg belönades med det enda pris som utdelades. Äfven till slakthus frågans i Göteborg utredning har R:s erfarenhet bidragit.
Föredrag, afhandlingar och reseberättelser som R. hållit och utgifvit äro så till antal som inner håll betydande.
Af hvad här ofvan nämnts inses, huru ingripande ingeniör Richerts verksamhet varit för de svenska vattenförhållandena. Särdeles glädjande är ock att man synes önska begagna R:s erfarenhet och skicklighet till fromma för undervisningen i facket, i det lärarerådet vid Tekniska Högskolan i dagarne uppsatt honom i första förslagsrummet till professuren i väg- och vattenbvggnadskonst.
FOto. HVAR S DAG.
KlicMi Bengt Silfversparre.
