Sida 308
NILS GUSTAF ALEXANDER SPARRE.
När f. statsrådet von Ehrenheim, trött af årens tvngd och kanske i ännu högre grad af det myckna och ansträngande arbete, som ban utfört under en lång lefnad, drog sig tillbaka från talmansposten i Första kammaren, var det själfklart, att konungen skulle kalla kammarens vice talman, grefve Gustaf Sparre, till von Ehrenheims efterträdare. Ingen annan kunde tänkas komma ifråga; så stora voro grefve Sparres meriter.
En afkomling af den gamla Sparreätten, en af Sveriges mest lysande ätter, hvilkens anor kunna räknas från slutet af 1300-talet och som, tack vare sina medlemmars fosterlandskärlek, kapacitet och ädla sinnelag, haft stor betydelse för Sveriges utveckling, brås gTefve Sparre i afseende på politiskt intresse och duglighet på flera mer eller mindre nära släktingar, såsom grefve Erik Josias Sparre, en af de mest utpräglade politiska personligheter, som vårt land någonsin ägt.
Grefve Sparre, som redan 1875, fem år efter sitt inträde i Första kammaren, insattes i statsutskottet, har otvifvelaktigt varit kammarens mest arbetande ledamot. Hufvudparten af sitt intresse och sina bemödanden har han nedlagt på statsfinansiella frågor, skattefrågan och försvarsfrågan. Han har därjämte ifrigt verkat för utvecklingen af kommunikationsväsendet, särskildt järnvägsnätet. I besittning af ett praktiskt förstånd, har grefve Sparre fört sparsamhetens talan och varit i samförstånd med landtmannapartiet. Men han har för den skull aldrig velat pruta på sin öfvertygelse, att vårt land behöfver ett starkt försvar, om också omständigheterna tvungit honom till kompromissande.
Få svenskar ha ett större personligt anseende än grefve Sparre, hvilkens redbarhet och goda vilja tala ur de öppna anletsdragen och förläna hans anföranden en alldeles särskild prägel. I sina »stora» tal, när det gällt t. ex. unionella angelägenheter, har grefve Sparre genom den hjärtats värme, som tagit sig uttryck, varit helt medryckande. Bekant är, att det endast berott på honom själf, om han vid ett par tillfällen velat intaga statsministertaburetten.
»Han tillhör icke de språksamme, men han verkar mycket i tysthet — skrefs det en gång i en politisk broschyr om grefve Sparre, medan han ännu var vice talman. — Han är den »dämpande kraften», som söker afslipa ytterligheterna och sammanjämka de olika meningarne. Under 1892 års urtima riksdag, då han var det särskilda försvarsutskottets ordförande, spelade han en stor roll som fredsmäklare. Han ville förmå alla att offra något för att nå ett resultat och anhåller helt öppet och direkt att »de olika fraktionerna måtte sluta sig tillsammans.» — »Först då», erinrar han, »när båda kamrarne och k. m: t kunnat ena sig om ett förslag, blir försvarsfrågan löst.» — Förr, innan han intog vice talmansstolen, sågs grefve Sparre gärna med ett utskottsbetänkande i de på ryggen sammanslagna händerna röra sig fram och åter i kammaren, men på sin nya plats håller han sig mera stilla. Men för öfrigt är han oförändradt den samme, lika hjärtlig och välvillig som alltid, och ingens händer tryckas heller så hjärtligt utaf alla partier som Grefve Gustaf Sparres.»
*
Son af majoren och öfverstekammarjunkaren Johan Alexander Artemis Sparre och Sofie Adelaide Rosalie Anker, föddes grefve S. den 31 maj 1834 på Almnäs i Skaraborgs län. Första kammarens talman, denne värme unionsvän, har sålunda på mödernesidan norskt blod i ådrorna. Kadett vid Karlberg 1847 blef den unge militären 1853 underlöjtnant vid Lifgardet till häst, 1855 löjtnant och genomgick 1855— 56 en kurs vid kavalleriskolan i Saumur i Frankrike. Han rönte redan då äran att erhålla hederslegionen. Grefve S., hvilken 1859 utnämndes till ryttmästare
och 1860 till kammarherre, tog följande år afsked ur krigstjänsten och blef 1863 tjänstfri från hofvet, 1896 tog han afsked från kammarheirebefattningen.
Efter att vid 28 års ålder ha blifvit ledamot af Skaraborgs läns landsting, intog grefve S. 1870 sin plats i Första kammaren, som han sedan oafbrutet tillhört, först som representant för Skaraborgs län och från och med 1888 som representant för Västernorrlands län, sedan skaraborgarne på grund af hans frihandelsvänliga åsikter icke velat omvälja honom. 1872—74 var grefve S. ledamot af bevillningsutskottet, insattes 1875 i statsutskottet, hvars vice ordförande han var 1881—82 och ordförande 1883 till och med 1895. 1889—90 var han medlem af talmanskonferensen, som bekant en hederspost, samt utsågs 1892—95 till kammarens vice talman för att följande år och allt sedan dess kallas till talman. 1899 var grefve S. ledamot af särskilda utskottet och 1895 af det af konungen äskade hemliga utskottet.
Ett drygt och ansvarsfullt kommittéarbete liar desslikes utförts af grefve S. Han har verkat i kommittén för ordnande af väghållningsbesväret på landet, i skatteregleiingskommittén, i försvarskommittén, och i öfverskottsplaceringskommittén samt som ordförande ledt förhandlingarne i järnvägstaxekommittén och kommittén för utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och behof. Slutligen var han 1895—98 ledamot af unionskommittén.
Af de utmärkelser, som helt naturligt fallit på S: s lott, inskränka vi oss till att nämna, att ban 1893 blef hedersledamot af Landtbruksakademien och 1896 erhöll Serafimerorden.
SVENSKA EXPORTFÖRENINGENS NYE DIREKTÖR
TILL VECKANS PORTRÄTTGALLERI.
^ r Till direktör för Sveriges exportförening valdes den 31 januari chefen för bolaget Separators afdelning i Paris direktör John Hammar. Född 1869 i Göteborg kom han, efter vid 18 års ålder aflagd studentexamen, till l.ondon och genomgick tekniskt institut därstädes 1893 blef han anställd vid Svenska kommissariatet å världsutsällningen i Chicago och företog efter denna utställnings slut studieresor i Nordamerika ocli Kanada. På hösten 1894 erhöll han anställning som ingeniör hos d:r »t. de Laval i Stockholm och var under åren l«96-190u verkst. dir för de Lavals elektr. aktieb. Vid elektriska utställningen i Turin 1898 var H. utländsk hedersled, och sedan 1>>98 är han korresponderande hedersled, och ombud för Sverige i det britiska samfundet Institution of Electrical Fnginefrs. Vid Paris-utst. 1900 var han medlem af juryn samt hedersled, vid intern, ingeniörskongressen i Glasgow 1901.
Från ATELIER FLORMAN, Hoffotograt, Stockholm, var PRINS EUGÉNS porträtt i senaste nummer af HVAR 8 DAG
utgånget, hvilket härmed af särskild anledning påpekas.
