Sida 752
PRISDOMARNE VID HELSINGBORGSUTSTÄLLNINGEN.
Foto. Dahbjvist, Helsingborg. Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
CENTRAL JURYN vid Industriutställningen hade nyligen sammanträde, därvid den stöire gruppen ofvan togs. L»en är sammansatt af ordförandena i resp. jurygrupper och medlemmar af arbetsutskottet, och namnteckna vi : Hofintend. Bendix (i ; Dir. Roosval (2);; Prof. Jacobsen (3); Kand. Bexelius (4); Kapt. Sperling (5); Ing. Widmark (6); Dir. Sommelius (7); Borgm. Hoff (8); Häradsh. Hägglöf (9); Dir. Duncker (10); Dr Setterberg (II); Landsh. Tornerhielm C12); Dir. Schwattz (13); Hofstallm. lamm (14); Rektor Adler (15); Dir. Schmitz (16); Frih. C. C:son Bonde (17); Kapellm. Hallen (18); D:r Looström (ig); Prof. Cronquist (20); Dir. Henning ,21). I nedre hörnet en grupp af PRISDOMARNE INOM MASKINAFDELNINGEN: Ing. Mathiesen(22); Prof Lundholm (23); Lektor Ekstrand (24); Ing. Nycander (25); Frih. Uggla (26); Dir. Schwartz (27); Dir. Engström (2S); Ing. Sjöberg (29).
TVÅ SANNFÄRDIGA SPÖKHISTORIER.
För HVAR 8 DAG af H. G. Wijk.
Nu för tiden dà så många tänkande af de »upper classeso kanske i följd af öfvermättnad på det alldagliga, krassa ock realistiska i nutidens lif, genom occultismens dunkla irrgångar, såsom Teosofi, Spiritism m. m. söka sig en utgång till ett mer idealistiskt sådant — förmenande sig därigenom kunna lyfta en flik af den slöja, som döljer det kommande okända — är det ju lätt förklarligt att humbugens mikrob äfven dar sökt att trefva sig fram till en födkrok. Mycket, som vore värdt att taga reda på, blir därigenom förkastadt såsom varande öfvertro, vidskeplighet, skrock o. d., mycket, som kanske med litet mindre sceptisism just po. öfvernatutlig väg kunde förklaras.
Dock för att fatta ett om ock sällsynt direkt ingrepp af andevärlden, bör den reflekterande icke vara motstridig den åsikten, att det finnes ett, kanske många, lif efter detta, hvardera med ett ständigt sträfvande till fullkomlighet.
Efter denna ingress går jag att sanningsenligt för läsaren berätta om tvänne sådana ingrepp från andelifvet, vid hvilka jag, åtminstone vid det första, hade mitt arbete på förhand utstakadt, och hvilka i psykologiskt hänseende kunna vara af anmärkningsvärdt intresse.
Vid båda dessa tillfällen var jag bosatt i London. Det första af dem vill jag här i berättelseform kalla: SPÖKERIET VID SMITH STREET I LONDON och det andra: SPÖKERIET PA LISTON HALL I SUSSEX.
I. SPÖKERIET VID SMITH STREET I LONDON.
(SANN HÄNDELSE.)
Det var i September 1898, då ja g en morgon återkom till London efter en längre vistelse i Oxford. Samma dag hyrde jag rum hos en gammal änka på Smith street i stadsdelen Clerkenwell. Huset, som var gammalt, gränsade med två sidor till en af de små parker, på hvilka London öfverflödar, och dess två andra sidor vette mot gator. Det stod således alldeles fntt. Rummet, som låg högst upp samt det enda på den trossbottnen var stort och dystert, och skulle delas mellan mig och en ung irländare vid hamn Fitz-Patrik, en framstående kyrkoskulptör i murarefacket. Ehuru huset var af sten, bestod det aflånga rummets ena kortsida af
en panelvägg, som sträckte sig från golf till tak. Den stod tydligen en bit ifrån ytterväggen, enär, vid bultning därå, den gaf ifrån sig ett ihåligt ljud och lät sig tryckas bakåt.
»Fitz» och jag, hvilka snart blefvo intima vänner, undrade båda öfver ändamå'et med denna inre vägg. Något annat skäl för dess tillvaro än att hålla kyla och drag ute från ytterväggen kunde vi icke föreställa oss.
Nu hade jag lör vana att gå tidigt till hvila, men också den ovanan att läsa långt fram på natten. Fitz återigen kom sällan hem före klockan 12.
— 734 —
