Sida 418
— jag har åtminstone fått den öfvertygelsen — osäker på sig själf. Hvarför? Jo, hon tycker sig sakna den sympati hon
behöfver. Naturligtvis har hon orätt i att känna och tänka så, men det torde vara omöjligt att ändra.
Huru som helst, hade fru Håkansson i sin sist i Stockholm utförda roll, i »Lefve lifvet!», stor framgång, och hon kan vara öfvertygad om, att man längtar efter henne i hufvudstaden.
O. R.
carl milles.
Sedan förliden höst står fru Håkansson i spetsen för ett resande teatersäl'skap, och hon ämnar ju äfven nästa år fortfara med detta företag. I sju års tid, sedan 1895, har den utmärkta skådespelerskan haft engagemang hos direktör Ranft, i det att hon dock ett år liksom nu bereste landsorten med eget sällskap — men luften vid Svenska teatern blef henne så småningom för kvaf att inandas. Hon längtade efter mera arbete, efter roller, som bättre passade hennes konstnärsskap, och hon drog ut till provinsen!
Jag är öfvertygad om, att fru Håkansson gjort rätt häri, liksom hon bestämdt finner större tillfredsställelse i sitt arbete nu än förut, i Stockholm. Fru Håkansson är i eminent grad en modern skådespelerska. Det nervösa, oroliga i tiden har i henne funnit en förträfflig tolkarinna; hon har skänkt lefvande lif åt sådana gestalter som Emma Scarli, Anna Hjelm, Magda-Allt det sensibla, upprifna, som finnes hos dessa moderna kvinnor, hvilkas hjärtan och hjärnor råka i kollision, tolkas af fru Håkansson på ett öfverlägset sannt och gripande sätt — därför att hon själf är en så modern kvinna!
Men den nervositet, som ligger på djupet i hennes inre, gör, att hon, för att kunna gifva det bästa af sin konst, måste känna sig ha sympati rundt omkring sig, så att hon kan vara säker på sig själf. Gör hon icke det, förmår hon icke helt uppgå i rollen, kan hennes spel lätt bli kallt och ansträngdt. Jag vågar säga, att det konsnärsskap, som fru Håkansson visar i landsorten, i allmänhet är öfverlägset det, som hon lagt i dagen i Stockholm. Ty i Stockholm känner hon sig
julia håkansson.
Foto. Dahlgren, Upsala. Kliché: Bengt Silfversparre.
Ehuruväl vi vid ett tidigare tillfälle visat porträtt af den unge konstnären, hvars förträffliga förslag till Sten Sturemonument är mottaget med så stor beundran, är det oss dock ett nöje få återgifva det allra senaste porträttet, taget i dessa dagar i Uppsala.
Foto. Jonason, Göteborg
Klichi: Bengt Silfversparre.
FRU JULIA HÅKANSSON SOM »KAMELIADÅMEN».
— 400 —
