Sida 24
INTRYCK FRÅN FÄLTMANÖVERN.
Efter fotografier för HVAR 8 DAG af C. K. Thorncliff, Stockholm.
I närmast föregående häfte, III årg:s sista n:r, återgaf HVAR 8 DAG en del ögonblicksfotografier från fälttjänstöfningarna.
Den inyss afslutade fältmanövern i Nerike och Södermanland har från många synpunkter varit ovanligt lärorik och intressant. Vi återgifva här några intryck och iakttagelser, som en deltagare i fälttjänstöfningarne meddelat »HVAR 8 DAGS» redaktion.
INFANTERIET.
Hvad som till en början väckte en iakttagares uppmärksamhet, då ett infanteriregemente marscherade förbi, var den iögonfallande föryngring, som de indelta regementena undergått. De gamla knektarne hade till förvånande stor grad försvunnit, och den forna tydliga skillnaden i utseende mellan stam och beväring var helt och hållet försvunnen. Truppen gjorde nu intryck af homogenitet och god sam-
droner i ögonenfallande små, men de båda regementena leddes af sina respektive officerskårer synnerligen väl. Särskildt utmärkte sig officerspatrullerna för uthållighet och djärfhet i fråga om rid-terna, vakenhet och påpasslighet i fråga om kun-skapandet. Hästgardets patruller voro dock måhända något mera närgångna än hvad i verkligheten, då gevärselden är farligare än under fälttjänstöfningax, skulle vara tänkbart. Berömvärdt är ju emellertid, att hos kavalleriet inplanta denna anda af företagsamhet, utan hvilket det intet kan uträtta under den så viktiga spaningstjänsten. Kavalleriet stred ofta nog till fots och lyckades därigenom hastigt ingripa vid flere betydelsefulla tillfällen. Några större kavalleri attacker på slagfältet förekommo, i full öfverensstämmelse med den nutida taktiken, icke.
Kliché i Kern A.-B. Rroqt Silfversparre Sthlm—(lig.
FRAN FÄLTMANÖVERN: Den klädsamma och populär vordna nya uniformen. Officeren bär sabel,
revolver och kikare.
manhållning. Det visade sig också under manövern, att beväringen synnerligen väl uthärdade de icke obetydliga strapatserna, i form af nattbevakning, långa marscher, framryckning i terräng och förläggning i bivack under bar himmel. Infanteriets förmering var måhända tätare än hvad erfarenheterna från Sydafrika visat vara lämpligt, men man öfvergår ju icke så lätt till en ny taktik. Den stora betydelsen af öfningar i skogsstrid framträdde vid flere tillfällen.
Såsom ett totalomdöme om vårt hufvudvapen-slag torde man kunna våga påstå, att det svenska infanteriet, då det erhåller den utsträckta öfnings-tid, som vår nya härordning, då den blir fullt genomförd, kommer att gifva, skall, om tidsenliga taktiska former komma att tillämpas, blifva en verkligt stridsduglig trupp, som ej kommer att ge äfven mer öfvadt, utländskt infanteri synnerligen mycket efter.
KAVALLERIET.
Visserligen voro såväl Lifgardets till häst som Lifregementets husarers skva-
ARTILLERIET.
Såväl IV. arméfördelningens artilleri: Första Svea Art.-reg:te som III. arméfördelningens: Första Göta Art.-reg: te utmärkte sig för ett fördelaktigt val af eldställning samt en dold inryckning. Vid flere tillfällen såg man af motståndarens, artilleri endast blixtarne af hans kanoner. Den förmåga, som särskildt III. arméfördelningens artilleri utvecklade i fråga om framkomlighet i terräng, väckte stor uppmärksamhet. Detta gäller i synnerhet om en framryckning genom en sumpig småskog under första manöverdagens strid.
DET HÖGRE BEFÄLET,
särskildt brigadcheferna, gåfvo vid flere tillfällen bevis på stor beslutsamhet och förmåga att fatta initiativ. Vid fälttjänstöfningarne, ännu för ett årtionde sedan, var det ofta nog vanligt, att en befälhafvare nöjde sig med att till punkt och pricka uppfylla en gifven order, men sedan förblef overksam. Då i fält de högre befälhafvarne ju icke kunna förutse
— 6 —
