Sida 25
INTRYCK FRÅN FÄLTMANÖVERN
alla de oväntade händelser, som kunna inträffa, eller alltid hafva tillfälle att öfversända sina nya order, måste hvarje befälhafvare, inom ramen af den förelagda stridsuppgiften, utveckla en tillräcklig grad af själfverksamhet. Också säger det nya fält tjänstreglementet: »obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en befälhafvare mera till last än misstag i fråga om val af medel». Flere befälhafvare visade sig nu vara i hög grad i besittning af denna berömvärda egenskap att, äfven utan order, handla beslutsamt, raskt och klokt. Att äfven i detta afseende vår armé gått mycket framåt på senare år framgick otvetydigt af dessa fälttjänstöfningar.
FÖRLÄGGNINGEN.
För första gången i Sverige tillämpades i år kvarterförläggning i större skala. De flesta nätter torde större delen såväl af manskapet som hästarne hafva kommit under tak, hvilket var välbehöfligt
Sirelius, underhålla sig med representanten för Englands nu så krigserfarna armé, en ståtlig kavalleri-officer med en oerhördt lång huggvärja. Motsatsen i beväpning bars af den lille nästan i fransk uniform klädde, japanske militärattachén, hvars sabel snarast såg ut som ett leksaksvapen. Representanten för den nya militärstaten i den fjärran östern, »Sveriges naturlige bundsförvandt», följde med stor uppmärksamhet allt som passerade och studerade särskildt med intresse alla militärtekniska saker. Den högsta rangen torde den danske inspektören för fältartilleriet, general Wagner, hafva innehaft. Som naturligt var ägnade han sin förnämsta uppmärksamhet åt vårt artilleri.
FÄLTDRÄKTEN.
Då officerare af alla vapen samlades vid kritiken i närheten af Askers kyrka, såg man bland våra nuvarande uniformer, med franska och tyska
----
Kliché ; Kem. A.-E. Itmyt Silfversparre Sthlm—g ty.
FRAN FALTMANOVERN: Fälttelegrafen.
nog, då kylan stundom uppgick ända till —8 grader. De stora logarne lämpade sig mycket väl för att inredas till stall, och truppen fann i regel på höskullarne utmärkta sofplatser. Sträng ordning, beträffande handterandet af ljus och tändandet af eld, iakttogs. Befolkningen ställde städse beredvilligt sina rum och byggnader till truppernas förfogande.
DE UTLÄNDSKA OFFICERARNE
väckte i sina färgrika uniformer stor uppmärksamhet. Man såg Tysklands representant v. Arnim, en lång, magerlagd man med rödblondt helskägg, bärande preussiska generalstabens uniform med hjälm och järnkorset i knapphålet, samtala med franska militärattachén, vicomte de la Panouse, en yngre, elegant och sydländskt liflig husarofficer, i ljusblå dolma och röda benkläder. Man såg ryska militärattachén i Stockholm och Köpenhamn, generalmajor
förebilder, en ung officer i den nya fältdräkten. Den föreföll praktisk och ändamålsenlig och hade dessutom, tack vare filthatten af Karl XII: s-form, en nationell karaktär. Den gråa färgen var heller icke ful, lika litet som snittet på rocken. Då försöken allestädes synas hafva utfallit till belåtenhet, torde väl den nya fältdräkten snart komma att antagas. Denna väg för utvecklingen torde äfven på andra områden vara den rätta: tidsenligt, ändamålsenligt, men dock nationellt!
DET ALLMÄNNA TOTALOMDÖMET
beträffande manövern torde kunna sammanfattas däri, att den var mera lärorik än någon tidigare, och att den ådagalade att vår armé, trots dess ännu kännbara brister, befinner sig i hastig utveckling i rätt riktning.
— 7 -
