Sida 324
KARL PHILIP SAMUEL VIRGIN.
I sitt 80: de år ingick sistlidne januari en högt förtjänt sjöman, f. vice-amiralen KARL PHILIP SAMUEL VIRGIN. Född på Abrahamsgård — fadern var kammarherre — blef V. 1838 kadett på Karlberg, utexaminerades 1846 och utnämndes s. å. till sekundlöjtnant vid flottan. I egenskap af kanslist hos fregatten Eugenies chef, sin kusin kommendörkapten Kristian Adolf Virgin, deltog den unge mannen i jordomseglingen 1851—53, den första svenska världsomseglingsexpeditionen — på hvilken den äldre Virgin för sin djärfva navigation genom Magal-haens sund fick klander hemifrån och beröm i utlandet.
Premierlöjtnant 1854, medföljde V. 1855 sin kusin vid hans beskickning till Paris för att öfverlämna Serafimerorden till Napoleon 111, och var sedermera 1857—59 anställd som löjtnant i engelsk örlogstjänst. Han deltog härunder i bombarderingen och stormningen af Canton 1857, som varade från den 25 till den 29 december, och stormningen af befästningarne vid Peihoflodens mynning den 20 maj 1858. Att V. under kriget uppfört sig på ett i allo för lionom själf och hans lancl hedrande sätt, framgår nogsamt af den utmärkelse, som 1860 kom honom till del: guldmedalj för tapperhet till sjös, hvarjämte han erhöll tunesiska Nichan Iftikarorden och 1862 engelsk medalj.
Sedan V. 1861 blifvit kaptenlöjtnant, utnämndes han 1866 till major i skärgårdsartilleriet och blef s. å. chef för artilleriexercisskolan i Stockholm samt 1867 chef för skolorna vid därvarande station. Han var sedermera 1871—74 kommendant vid Stockholms station, blef 1873 kommendörkapten, 1874 kommendör, 1875 kontreamiral och var 1875—84 chef för
flottans militärpersonal. 1884—89 chef för flottans stab och inspektor för flottans praktiska öfningar samt 1889—92 stationsbefä*hafvare i Stockhotm och militärledamot i högsta domstolen, utnämndes V. 1889 till vice amiral. Han tog 1892 afsked, men erhöll 189-4 tillstånd att efter fyllda 7 år kvarstå i k. flottans reserv, som han emellertid lämnade 1897.
Amiral Virgin har, såsom framgår af ofvanstående, tagit en ansenlig del i skötseln och naturligtvis äfven utvecklingen af vårt sjöförsvar. Han har sålunda suttit i en mängd kommittéer — såsom kommittén för organisering af sjöförsvarets militärpersonal 1871—72, för uppgörande af förslag till nytt tjänstgöringsreglemente 1873, svensk-norska signalkommittén 1874—75, den särdeles viktiga kommittén för dels afgifvande af utlåtande angående det inflytande Baggensstäkets öppnande till större djup kunde komma att utöfva på Stockholms försvar, dels uppgörande af plan till kustbefästningarnes sättande i fullständigt försvarsskick 1878, och samma års kommitté för utredning af hvilka militära åtgärder under ett krig mellan främmande makter, hvarvid de förenade rikena förklara sig neutrala, böra vidtagas.
V. blef 1865 ledamot och 1875 hedersledamot af K. Örlogsmannasällskapet i Karlskrona samt 1890 ledamot af K. Krigsvetenskapsakademien, hvi kens styresman han var 1892—94. Af ordensutmärkelser ha själfklart många kommit på hans lott.
Vid god vigör tillbringar den gamle, tillhörande en ätt, som skänkt Sverige många framstående och dugande män, nu mera sitt otium cum dignitate i Stockholm.
LARS BERG.
65 år fyllde den 27 jan. öfversten och chefen för Väg- och vattenbyggnadskären samt generaldirektören och chefen i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Lars Berg, hvilken nu lämnar dessa befattningar. L., som blef student i Uppsala 1856 och, sedan han genomgått högre artilleriläroverket å Marieberg, 1862 blef lftjtnant vid Väg- och vattenbyggnadskåren, där han sedermera 1873 avancerade till major och distriktchef i öfre norra väg- och vattenbygg-
Foto. Hamnqvist, Stockholm. Kliché: Bengt Silfversparre.
GENERALDIREKTÖR LARS BERG.
nadsdistriktet, utnämndes 18*5 till landshöfding i Norrbottens län och 1893 till sina sist inne haf da befattningar. Sedan 1889 är B. led. af Första kammaren för Norrbottens län, och har han i riksdagen intagit en bemäikt plats. För Norrlands [-kommunikationsväsende-] {+kommunikationsväsen- de+} har den energiske mannen — hvilken är född i Gäfleborgs län — i hög grad verkat, liksom han varit en drifvande kraft i befrämjandet af många norrländska angelägenheter.
— 306 —
