Sida 292
PRINS EUGÉN.
Undenätteisen om prins Eugens sjukdom och den nyligen företagna operationen har väckt sorg och förstämning icke blott inom kretsar, som stå hofvet nära, utan långt däröfver. Ty fastän prins Eugen endast vid ett par tillfällen personligen framträdt på ett mera officiellt sätt för den stora allmänheten, är han dock känd och uppskattad af den samma och det i långt högre grad än många furstar, hvilka gärna visa sig bland allmänheten och älska ett gladt lif i det offentliga. Prins Eugen älskar stillheten, arbetet i det tysta och, vågar man väl säga, för sin person obemärktheten. Men litet hvar vet, att det arbete, som prinsen bedrifver, sker med största intensitet och allvar, och litet hvar har respekt för den mycket begåfvade och outtröttlige artisten. Därför hoppas man också nu öfverallt, att prinsens sjukdom skall vara af snart öfvergående beskaffenhet, så att han inom kort åter må kunna föra sin pensel.
Prins Eugens konstnärliga begåfning uppenbarade sig redan tidigt, och under skoltiden tog han, om vi äro väl underrättade, lektioner för professor Soloman. Ar 1885 företog ban en resa till Italien, Egypten och Syrien och återvände hem öfver Konstantinopel, och i den af prinsarne Oscar, Gari och Eugen 1886 utgifna boken »Våra minnen» finnas jämte några skildringar af prins Eugen afbildningar af tre af honom utförda akvareller med motiv från Palästina. Under sitt uppehåll som student i Uppsala 1885—86 — studentexamen hade prinsen aflagt 1884 liksom officersexamen — erhöll han undervisning af landskapsmålaren W. von Gegerfelt, och 1887 studerade han i Paris å Bonnats atelier, där bland annat de utmärkta artisterna Puvis de Chavannes och Roll meddelade undervisning. Prins Eugen öfvergick sedermera till Gervex' atelier, där Roll och Humbert undervisade. Det var vid denna tid icke ovanligt att påträffa den flitige »målareprinsen» sittande vid en af Paris' kajer och i sitt arbetes svett tagande studier.
Somrarne 1887 och 1888 uppehöll sig prinsen under Hugo Salmsons ledning i Dalby i Skåne och de båda följande somrarne i Norge. Å världsutställningen i Paris 1889 exponerade prinsen för första fången och erhöll mention honorable. Iian har sedermera haft atelier i Stockholm, men sommartiden vistats först å Tyresö, hvarifrån han fått motiv till flera af sina taflor, och därefter å sin egendom Valdemarsudde å Djurgården, som han för några år sedan inköpte.
Jämte Oscar Björck, till hvilken prinsen står i särskildt vänskapsförhållande, samt Liljefors och Alf Wallander, anordnade prinsen 1891 en utställning, på hvilken man bl. a. såg hans »Månsken i Valders», det arbete, som anses beteckna prinsens utveckling till själfständig konstnär. Bland hans sedermera utförda målningar märkas för öfrigt »Insjön», »Skogen», »Det gamla slottet», »En sista sol-ilimt», »Sommarnatt», »Molnet», hvilka påträffas i olika gallerier i norden, de dekorativa väggmålningarna i den k. foyern å operan i Stockholm, den i den svenska villan å Parisutställningen 1900 exponerade stora bilden af Stockholms ström med slottet, J. s. v. Prins Eugen har för öfrigt exponerat å åtskilliga utställningar i utlandet. 1889 valdes lian ill förste hedersledamot af Akademien för de fria konsterna. Han var 1891 hederspresident vid konstutställningen i Göteborg och 1897 ordförande inom konstafdelningen vid Stockholmsutställningen, i hvilken. egenskap han företog en utländsk resa för att erka för talrik anslutning till expositionen från de främmande artisternas sida, något som också hade ett godt resultat.
»Det är hos prins Eugen den individuella känslan för naturen, som i målningen söker sig ett in-
j^) en 16 jan. var det 200 år sedan grefve Erik Dahlberg, den store krigaren och fästningsingeniören. afled i Stockholm. Född i okt. eller dec. 1625, utbildade sig D., några och 20 år gammal, i ingeniörsvetenskapen och blef 1648 »ingeniör» i armén. Efter att ha företaeit vidsträckta utländska resor, inträffade han vid svenska lägret 1656 och utnämndes af konungen till generalkvartermästare-löjtnant Sin största rykt-baihet som krigare vann D under de svenska krigen, särsk ldt genom tågen öfver Bält Som fä«tninesbyggare har D. jämförts med själfve Vauban. Den högt begåfvade, fosterlandsälskande mannen blef 1693 k. råd, grefve, fältmarskalk och generalguvernör öfver Bremen och Verden och 1696 generalguvernör öfver Livland samt kansler för Dorpats och Pernaus akademier. En särskild berömmelse har D. förvärfvat genom sina teckningar till planschverket Suecia ant qua et hodiema, hvilket utgör ett äreminne öfver Sveriges stormaktstid.
dividuellt intryck», säger Nordensvan i Svensk konsi. »Målet är att med största intensitet, med ett kärleksfullt fördjupande i motivet fixera det omedelbara intrycket af en stämning eller ock att i enkla drag, men med djup känsla återgifva motivets karaktär». Ja, en djup känsla tager sig uttryck i prins Eugens taflor, hvilka verka som stora lyriska poem. I breda linier och breda penseldrag gifver konstnären bilder af den mest svenska karaktär, bilder af en både kraftig och poetiskt drömmande verkan. Det är öfver prins Eugens målningar en helhet, som påträffas hos få andra målares alster, det är en verkligt stor blick på tingen. Denna helhet är liksom en återspegling från prinsens karaktär, och han har heller aldrig stuckit under stol med sina åsikter i konstnärsfrågor.
ETT 200-ÅRSM1NNE.
