Sida 276
ESAIAS HENRIK VILHELM TEGNÉR.
Sextio år fyllde den 13 januari den frejdad© språkforskaren, professorn vid Lunds universitet, ESAIAS TEGNÉR, en sonson till Esaias Tegnér, Frithiofs sagas store skald. Född i Kellstorps socken i Malmöhus län — töräldrame voro kyrkoherden därstädes, prosten Christofer Tegnér och Emma Sofia Kinberg — blef T. 1859 student vid Lunds universitet, 1865 fil. kandidat och promoverades s. å. till ■fil. d: r (primus). Utnämnd till docent i semitiska språk, blef han 1872 adjunkt i jämförande språkkunskap såsom innehafvare af en af de adjunkturer, hvilka icke voro fästa vid bestämdt läroverk, och utnämndes 1879 till professor i österländska språk. På 1870-talet företog T. flere gånger, bl. a. såsom, innehafvare af riksstatens större resestipendium, vetenskapliga resor samt höll 1873 på uppdrag af Stockholms högskoleförening offentliga föreläsningar i Stockholm öfver allmän språkvetenskap. Vid den internationella orientalistkongressen i Petersburg 1876 var T. Sveriges officiella ombud och 1889 ledamot af kommittén för orientalistkongressen i Stockholm.
Sedan 1884 medlem af bibelkommissionen, var T. våren 1889—98 för arbetet därstädes bosatt i Uppsala. Sistnämnda år ombud vid kyrkomötet, erhöll han, sedan proföfversättningen af Gamla testamentet s. å. afslutats, uppdrag att deltaga i kommissionens granskningsarbete.
Professor Tegnér kallades 1894 af Köpenhamns universitet till teologie doktor. År 1876 blef ban ledamot af Vetenskapssocieteten i Uppsala, 1879 af Vitt.-, Hist.- och Antikvitets-Akademien, 1882 en af de aderton i Svenska akademien och s. å. ledamot af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg, 1890 af Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala och 1896 af Vetenskapsakademien. Han har dessutom rönt äran att kallas till ledamot af olika utländska vetenskapliga sällskap.
*
I likhet med sin store farfar, äger ock sonsonen mycket af mänskligt vetande. Kasta vi en blick på professor Tegnérs författareskap, se vi, huru ovanligt mångsidigt det är. Hans första arbeten inom filologien gällde de österländska, särskildt de semitiska språken, och han har äfven sedermera behandlat olika ämnen rörande den österländska kulturen, t. ex. »Ninives och Babylons kilskrifter» och »Nordiska författares arbeten om och på afrikanska språk». Men efter hand öfvergick professor Tegnér allt mera till den jämförande indo-europeiska språkforskningen och le svenska språkförhållandena. Han har sålunda skrifvit »Om språk och nationalitet», »Språkets makt öfver tanken», »Hemmets ord», »Om Svenska familjenamn», »Om poesiens språk» — hans inträdestal till Svenska akademien — m. m. Som man torde erinra sig, utkämpades i midten af 1880-talet heta duster om den svenska rättstafningen, och T. tog då ifrigt del i striden. Gent emot det 1885 stiftade »Rättstavningssällskapet» utgaf han skriften »Natur och onatur i fråga om svensk rätts tätning» och råkade härigenom häftigt ihop med de mera radikala ny-stafvame. Bl. a. fick han professor Noreen till motståndare. Inom Svenska akademien måste T. emellertid räknas till »de radikale» i fråga om rättstafningen, och han deltog ifrigt vid redigerandet af 6:te upplagan af akademiens ordlista, i hvilken aka-lemien för första gången, år 1889, tillämpar modifierade grundsatser i rättstafningen, liksom han energiskt deltagit i akademiens stora ordboksarbete. Tydligt är, att T., med sina djupgående kunskaper i den semitiska filologien lika väl som i svenska språket och sin fantasirika poetiska begåfning, i hög grad bidragit till bibelöversättningens fullbordan; öfversättningen af de poetiska böckerna kom särskildt på hans lott.
Denna poetiska begåfning har professor Tegnér
helt naturligt i arf af sin farfader, och den bidrager i hög grad till att göra hans arbeten lättlästa och sålunda tillgängliga för en långt större läsekrets, än som eljest brukar samla sig kring en vetenskapsman. Professor Tegnér vet att popularisera med bibehållande af all önskvärd grundlighet, han vet att med afseende å stilen både skaldiskt forma och kåsera — och litet hvar kan därför vid sidan af ett godt utbyte också ha nöje af att läsa åtskilliga af hans skrifter. Han har icke heller försmått hvarken att skrifva i dagliga tidningar eller tidskrifter, afsedda för den stora allmänheten.
Låtom oss afsluta dessa antydningar om professor Tegnérs lif och verksamhet med några ord ur Svenska akademiens direktör, professor Ljunggrens tal till den utmärkte forskaren vid dennes inträde i akademien:
— Ehuru Ni förklarade Er vilja tala om »poesiens språk», har Ni talat både om poesien och om språket, och Eder framställning har bekräftat sanningen af det yttrande vi nyss hörde, att det är omöjligt att säga »hvar råmärket står emellan prosa och poesi». Skarpsinnigheten och lärdomen äro hos Eder nära förtrogna med fantasien, och, då dessa båda träda upp i det offentliga, låna de stundom af denna förtrogna väninna dyrbara smycken, ja, ibland hela dräkter. Ni har visat, att grund-ligheten är väl förenad med behaget och att en språkundersökning kan utan fara föras in på gränserna af ett vältalighetsstycke. Synes för många filologien, i jämförelse med poesien, såsom ett ökenland, så måste likväl den, som så dömer, medgifva, att Ni har där upptäckt oaserna.» — — —
II KAMMARENS VICE TALMAN.
roto. Hf AR 8 DAO. Klichfi Bengt Silfversparre.
PER PEHRSSON I TÖRNERYD.
J^ill vice talman i riksdagens Andra kammare efter hr Swartling, com blifvit kammarens talman, och hvilkens bild vi förut återgifvit — liks >m ock af i:ste kammarens talmän — har af konungen utsetts representanten för Bräkne domsaga i Blekinge, hr Per Pehrsson i Törneryd, hvilken sed «i 1878 haft sin plats i kammaren. Hr P., som 1885 erhöll en plats i statsutskottet, hvars vice ordförande han sedermera varit, är en af kammarens mest dugande förmågor. Ifrig protektionist, har han i kulturfrågor dock icke intagit någon afgjordt konservativ hållning. Han var för öfrigt emot dtn sto*a utbrytningen ur landtmannapartiet och tog vid fjolårets riksdag 1 ill ordet mot den proportionella valmetoden.
